Agnes 57 år
    Vår tonåring är studiemotiverad, har valt rätt gymnasielinje, har bra betyg, jobbar extra och fungerar hur bra som helst socialt, men mår riktigt skitdåligt i skolmiljön.
    Som föräldrar försöker vi hitta lösningar och nu har det gått så långt att vi helst av allt ser att tonåringen hoppar av gymnasiet och börjar jobba istället, för att inte tonåringens värld totalt ska rämna. Det finns trots allt ett liv efter gymnasiet.

    Vi undrar hur det fungerar med studier på Komvux? Kan en avhoppare i tvåan börja ta kurser där istället? Finns det en "åldersgräns"? Att byta till en annan gymnasieskola eller linje är som sagt ingen lösning.

    1 Svar

    Anna SYV SYV på FrågaSYV

    Hej, Agneta!

    Det finns en åldersgräns. Det är från 1 juli den kalenderår som man fyller 20 år som man är behörig att läsa på komvux eller om man redan har gått på gymnasiet i 3 år och är på så sätt "färdig med gymnasiet" (fick Examensbevis eller Studiebevis) - då kan man också läsa på Komvux.

    Det finns några fall då utbildningsförvaltningen i kommuner "köper" plats för ungdomar på komvux i sin egen kommun. Det tillhör undantagen. Oftast går det via kurator och det finns särskilda skäl. Ofta finns det sjukdomar med i bilden eller andra omständigheter som gör att ungdomen ej kan läsa på gymnasiet. Jag skulle börja med kurator på din sons skola - prata med kurator och även med rektor på hans program och fråga vad de kan göra för att hjälpa lösa situationen på ett bra sätt.

    Andra lösningar:

    - försöka byta till distans Korr online gymnasium;

    - se om det finns någon folkhögskola som passar (folkhögkolorna har en helt annan "skolmiljö" som också skiljer sig från en folkhögskola till en annan);

    - försöka komma överens med din sons gymnasieskola om någon sort "anpassad studiegång" /då han går på vissa lektioner och läser resten hemma på egen hand och kommer till provtillfällena - t.ex/; det kan var svårt att få igenom en sådan lösning men det är värt att försöka. Återigen går det ofta "via kurator". Det brukar hjälpa om man kan visa Läkarintyg eller intyg från en psykolog. Det är rektor som är ytterst ansvarig och fattar beslut om en sådan lösning kan beviljas;

    - be att få en utvärdering av en skolpsykolog. På många skolor är det skolsköterska som "skriver remiss" till en skolpsykolog, dvs kontaktar psykologen och bokar tid. Sedan blir det upp till psykologen att föreslå samtalsterapi eller rekommendera att byta skolmiljö mot "någonting annat" (men "någonting annat" finns det bara några få lösningar och jag nämnde de flesta redan men det återstår en lösning, som jag ska skriva nedan);

    - självstudier med efterföljande prövningar; det kan bli dyrt då varje prövning kostar 500 kronor och det är ca 20 prövningar som skulle behövas för att uppnå kraven för gymnasieexamen (om vi tänker oss att din son redan har betyg i kurserna i åk1). Det är då 10 tusen kr. för ett försök i varje kurs + att han under tiden har förbereder sig för prövningar ej har rätt till Studiehjälp från CSN, då blir det "minus studiebidrag" som på 1,5 år motsvarar ca 15 tusen. Plussar man på: 10 + 15 = 25 tusen och det kan bli ännu dyrare om man ej klarar varje kurs på första försöket. Men jag tänkte att jag ska ändå nämna den lösningen för att en sådan möjlighet finns och det är upp till er i familjen att fatta beslut om hur ni vill göra. Men sedan kan det bli en stor fråga - hur får din son ut sitt Examensbevis? Han kan ha alla betyg som krävs för att kunna få ut Examensbevis men om han ej är inskriven på någon gymnasieskola och inte har läst minst en kurs på komvux (och det kan han inte göra för att han är för ung) - då finns det ingen som "har rätt" att utfärda Examensbevis för honom. Det kan bli ett problem om man vill söka vidare /eftergymnasiala/ studier. 

    Jag hoppas mitt svar blir till hjälp och lovar att hålla tummarna för din son!

    Ni får gärna höra av er och berätta hur det går!

    Bästa hälsningar

    ANNA

    Vill nämna ännu en eventuell möjlighet - att byta till IM, individuellt alternativ (det kan man inte bara byta till eller söka till utan man kontaktar rektor på Introduktionsprogrammen och kurator är oftast "inblandad" och även utlåtande från skolpsykologen kan krävas). På Individuellt alternativ kan man kombinera studier (i små grupper eller med läraren individuellt) med praktik. Individuella lösningar tas i bruk. I första hand finns Individuellt alternativ för elever, som inte uppnådde behörighet till gymnasiet men det finns även en del behöriga elever inskrivna på IM, individ.alternativ och vissa av de går på "helpraktik", andra kombinerar praktik och studier och så finns det också dem som läser på deltid eller på heltid och kombinerar självstudier med lärarledd undervisning. Individuell studieplan upprättas. Det som är fördelaktigt i den lösningen är bland annat att klasserna är mycket mindre och IM har egen kurator och en egen Studie- och yrkesvägledare som finns för mindre antal elever. Det är, alltså, mycket "personaltätare" på IM, jämfört med andra program. Jag kan inte lova att din son får byta till Individuellt alternativ och jag vet inte heller om det är en passande lösning för honom. Men du kan, om du vill (jag antar att sonen ännu inte är myndig) söka upp rektor på IM i den kommunen där din son är folkbokförd, och fråga om det skulle ev vara möjligt att få bli inskriven där och vad som skulle krävas /läkarintyg, intyg från psykolog, annat - vad?/ för att det skulle bli möjligt.

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga