Läkare eller BMA?

Senast uppdaterad: 2015-05-06

Tillbaka

Om man är intresserad av medicin, kanske tänker man på att utbilda sig till läkare i första hand. Det finns dock andra yrken/utbildningar som kan vara lika intressanta för en person som gillar matematik, fysik, kemi och biologi. Klinisk Kemi och Mikrobiologi är exempel två sådana specialiteter och BMA, biomedicinsk analytiker - är ännu ett annat alternativ. BMA kan specialisera sig inom olika kunskapsområden, t.ex. inom fysiologi.

Det finns olika vägar att gå. T.ex. kan man söka till Läkarprogrammet på högskola/universitet, som är 5,5 år lång (på heltid). Som medicinkandidat tjänstgör man på akutmottagning och på olika avdelningar under sin läkarutbildning. Även om man vill jobba som forskare på ett laboratorium efteråt, måste man efter 5,5 årig grundutbildning till läkare ändå göra sin AT (Allmän tjänstgöring) på minst 18 månader (och i vissa Landsting är AT på 21 månader och i några få är den tiden - 24 månader). I AT tjänstgöring ingår det att jobba inom internmedicin, kirurgi, psykiatri och ett halvår på vårdcentralen och efter det, under sin 5-årige specialisering (ST) arbeta minst 6 mån som läkare på en för specialiteten relevant klinik. Det heter randning. Mikrobiologerna gör sin randning på Infektionskliniken; blivande kliniska kemister och/eller farmakologer - efter intresse, på diverse avdelningar: på njurkliniken, på en psykiatrisk klinik eller på reumatologen.

Med grundutbildning till läkare, kan man välja att bli en patolog. Patologer arbetar med patienter i en ganska liten utsträckning - de har punktionsmottagning där de tar punktioner av olika förändringar, t.ex. lymfkörtlar eller knölar i bröstet eller sköldkörteln. De obducerar också en hel del och har då mest kontakt med patienternas kvarlevor. Specialister i klinisk genetik träffar patienter på mottagningen för rådgivning.

Specialister i klinisk immunologi och transfusionsmedicin jobbar på mottagningar där blodgivare och patienter kommer för att t.ex. genomföra stamcellsskörd.

Att söka utbildning till BMA, biomedicinsk analytiker - är en annan väg att gå. Då väljer man forskarbanan där man inte nödvändigtvis har någon kontakt med patienter över huvudet taget. Man kan i så fall studera biomedicin eller molekulär medicin. 

Biomedicinska analytiker (BMA) arbetar på ett laboratorium, bade inom sjukvården och inom forskning vid universitet eller inom läkemedelsindustri/bioteknologi. BMA (en högskoleutbildning på 180 högskolepoäng = 3 år på heltid) som finns på flera orter i Sverige är en mycket bred utbildning som ger möjlighet att välja inriktning senare, när man börjar arbeta. Om man som BMA vill utvecklas genom att läsa vidare, så finns det möjligheter att fortsätta med Masters och även PhD. Det finns flera exempel på när disputerade BMA arbetar på t.ex. Blodcentralen.

Som forskare på ett laboratoriet kan man göra värdefulla bidrag till den medicinska vetenskapen. Väljer man den banan, måste man vara medveten om att det är ofta ganska ensamt arbete, som passar vissa personer mycket bra men andra trivs inte alls med det. Historien känner många personer med funktionshinder t.ex. i form av Aspergers syndrom, som arbetade inom forskningen och har blivit kända för sina upptäckter.

Har man en funktionshinder, t.ex.i form av Aspergerssyndrom, kan det vara bättre att satsa på BMA eller läsa biologi, kemi, fysik i stället för att söka till Läkarprogrammet, eftersom en person som har begränsad förmåga att känna empatí och som har svårt att förstå hur andra människor känner har ofta svårt att trivas i läkarrollen. Detta p g a att läkare måste ha en stor inlevelseförmåga och det är just det som personer med Aspergerssyndrom ofta saknar.



Tillbaka