jag har några deltagare i projektet för unga arbetslösa. Jag har märkt att det är många ggr mycket svårt att förstå hur man ska hantera "timmar vid behov" och är man arbetslös eller inte - om man jobbar några timmar i månaden?
Exempelvis: en ung person, 25 år som har i 2 år arbetat inom IT-branschen men sagt upp sig på egen begäran (pga omöjliga villkor på arbetsplatsen); hen mådde dåligt pga hur cheferna har behandlat personal och trots att hen var medlen i A-kassa, fick hen inte någon ersättning under lång tid. Pga hen mådde dåligt orkade inte hen delta i aktiviteter som arbetsförmedlingen erbjuder och ibland också "påtvingar"; känns också snopet att göra det som AF anvisar till (möten, handlingsplan mm) - när man ändå inte har någon som helst ersättning! Några tankar kring det? Ska man hålla sig fast på en arbetsplats där man absolut inte vill (och många ggr känner att man inte ens kan arbeta)? Man vågar inte säga upp sig pga man får inte någon inkomst. Vad ska man göra? Några tips?
Tacksam för alla synpunkter.
Ulla