Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32010 frågor besvarade.
Framtid i sociologi eller kriminologi?
2Poäng
Ellinor
Hej!
Jag har väldigt svårt att klura ut vad jag ska bli. Jag har gått samhäll beteendevetenskap och har alltid haft lätt för ämnen såsom svenska, engelska, sociologi, psykologi etc. Jag har ofta fått höra att jag uttrycker mig bra både i tal och skrift och att jag är noggrann och gör saker ordentligt. Först tänkte jag att jag skulle bli landskapsarkitekt men nu känns det som att jag inte är tillräckligt kreativ eller duktig på matte för att trivas i det yrket.
Jag tror att jag skulle vara bra på att arbeta med olika typer av utredningar eller att organisera/medverka i ledning av någon organisation eller liknande. Det enda jag kan komma på är att läsa sociologi eller kanske kriminologi men när jag läst om det verkar det vara så otroligt tuff arbetsmarknad vilket skrämmer mig. Finns det verkligen inga jobb för någon som läst det och är arbetsmarknaden lika hård om man läser en master efteråt? De flesta sidor säger bara att det är hård konkurrens för beteendevetare men specificerar inte inom vilka områden arbetsmarknaden är svårare eller lättare. Det vore ett mardrömsscenario för mig att läsa en utbildning inom exempelvis kriminologi och sedan hamna som kriminalvårdare, eller sociologi och sedan bli biståndsbedömare eller socialsekreterare. Där vill jag verkligen inte hamna. Jag vill inte arbeta "med" människor på det viset utan snarare "om" människor och samhälle. Forskning är också någonting som intresserar mig.
Har ni något förslag om ett yrke ni tror skulle passa någon som mig? Och vad är era tankar kring de linjer jag funderar på?
Hej, jag vill börja med yrket Forskare - mot forskning man man sträva efter i princip vilken högskoleutbildning som helst; vägen är dock lång, svår och osäker. Man ska vara mycket duktig, vara beredd på att läsa i många år och även ha lite tur (t.ex utlyses inte doktorandtjänster varje och ibland kan gå flera år innan det finns ngn doktoranstjänst att söka till, sedan finns det inga garantier på att få tjänsten). Sedan går vi vidare till Beteendevetare som är ett samlingsbegrepp för ett antal olika yrken. Grundutbildningen är på 3 år (man läser mot kandidatexamen eller mot yrkesexamen och det tar 3 år på heltid). Hur arbetsmarknaden förändras på 3 år är det ingen som egentligen vet. Det finns prognoser men de kan slå fel. Sedan kan "saker" hända som t.ex Covid.19 - och vem visste att det skulle ske? :( Det vi vet om yrken berättar vi på www.framtid.se där över 2.ooo yrken beskrivs. ang.arbetsmarknaden kan man inte säga ngt definitivt/garanterat ens om dagens läge - för att det kan se olika ut i olika delar av landet. Är man beredd att flytta inom hela Sverige, ta korta vikariat (till att börja med), jobba deltid eller jobba med ngt som man egentligen inte har tänkt sig (i alla fall till att börja med) - har man större chans att "få in foten" och kan på sikt få ett jobb som man trivs mycket bra med och även den lönen som man siktar på.
ang.läsa på avancerad nivå - t.ex masterprogrammet Efter grundutbildning, alltså med kandidatexamen eller yrkesexamen på 180 hp, som innebär studier i 3 år på heltid på högskolenivå, kan man söka och konkurrera om plats på magister (1 år) eller master (2 år) påbyggnadsutbildningar. De ligger på avancerad nivå. Att man söker till en utbildning betyder inte att man garanterat kommer in. Ofta gör man så att man efter grundutbildningen söker jobb och i fall man ej får ngt jobb som man vill ha, söker även till utb.på avancerad nivå. Om man då kommer in på utb.på avancerad nivå, kan man ändå fortsätta söka jobb hela tiden och avbryta sin utbildning om man får det jobbet man vill ha. Du frågar om det är större chans att få jobb med mer utbildning. Men det finns tyvärr inte ngt. definitivt svar på den frågan, i alla fall inom inom de områden som du är intresserad av. Arbetsgivare kan tänka olika. Ngn arbetsgivare kan tycka att det räcker med grundutbildningen på 3 år och om den personen även har jobbat i några år, alltså har arbetslivserfarenhet är det en bättre kandidat för tjänsten än ngn som endast har läst jättemycket och kanske aldrig har jobbat.
ang.konkurrens till tjänsterna inom beteendevetenskap Det finns säkert större behov (de facto) att anställa än det finns resurser till. Alltså finns det arbetsuppgifterna som inte görs pga det ej finns medel att betala löner och då blir det få tjänster och många som vill ha de jobben. På så sätt blir det hög konkurrens. Vem som får jobbet beror ibland på ren "tur". Det gäller att finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt och passa in på den profilen som just den arbetsgivaren har tänkt sig... Ibland kan språkkunskaperna (t.ex att man kan ngt ovanligt, i Sverige, språk) och att man har körkort spela avgörande roll. Det är därför bra att "rusta upp sig": lära sig så mycket engelska + ännu ett annat språk (helst) som möjligt och skaffa sig körkort; skaffa sig "relevant utbildning" och vara flexibel vad gäller arbetsort, arbetstiderna, lönen mm - i alla fall under de första åren i arbetslivet.
Jag har stor förståelse kring det att du inte vill utbilda dig till arbetslöshet. Det finns sällan ngn som har det som mål att läsa i många år men ej kunna få jobb sen. Ang.kunna få jobb - så är det så här: så länge det ej finns jobbgaranti, så vet man inte vem som får jobb, när, vilket jobb eller ens Om den personen för jobb, över huvudet taget. Tyvärr finns det exempel på att man "utbildar sig i onödan" om man får lov att säga så: t.ex om man jobbar som Undersköterska och utbildar sig till mitt yrke, Studie- och yrkesvägledare i 3 år, men sedan går tillbaka och fortsätter jobba som undersköterska i många år - kanske fram till pension pga man ej lyckas få jobb på SYV-utbildningen... finns säkert några sådana och liknande exempel. Man kan alltså inte få ngn garanti. Du får fundera på om du vill satsa på utbildning som har mycket goda framtidsutsikter (dock ej ngn garanti), som t.ex Lärare, Sjuksköterska eller Polis... eller om du vill söka studier inom de ämnena där dina intressen ligger och få se sen vart det "bär". Det finns nog inget jobb där man stormtrivs varje dag. Utan man får under vissa perioder "stå ut" med de arbetsuppgifter man egentligen vill ha och göra så gott man kan. Det finns också personer som satsar på hobby, alltså de skaffar sig jobb för att kunna försörja sig och har det trevlig och "bra" på fritiden, när de utövar sina Hobby. Du tycker kanske att jag gav ett "luddigt" och intet-sägande svar och jag kan absolut förstå att man kan känna så. Men, jag kan ju inte veta att du får jobb, kan inte veta hur arbetsmarknaden förändras på flera års sikt (som sagt arbetsmarknadsprognoserna kan slå fel).
Studie- och yrkesvägledare
Frågor och svar taggade med 'kurser inom individuellt val' (8 st.)
Jag går första terminen på hum kultur men jag ångrar att jag inte valt natur. Jag planerar dock att gå ett naturvetenskapligt basår. Men jag undrar bara, om jag skulle byta gymnasielinje nu, i slutet av första terminen, skulle jag behöva gå...
Julia: :
Hej Emma,du fick rätt svar från Anna SYV, redan. Jag vill råda dig fortsätta läsa på din nuvarande utbildning (HU) och göra ditt bästa i varje kurs du läser. Lägg in... Läs hela svaret
Hej! Jag går en lite annorlunda linje på gymnasiet då jag har möjlighet att få naturbehörighet om jag väljer att lägga till några kurser som inte är obligatoriska (Kemi 2 och Fysik 2). Nu i trean behöver jag alltså inte...
Anna: :
Hej Alexandra,
om du "endast" läser på heltid, alltså inte har hos rektorn ansökt om att läsa utökat program och fysik2 blir i så fall U-kurs, utanför programmets 2500 poäng, då... Läs hela svaret
Hej! Jag går i 1an på Natur och är inne i perioden då man ska välja inriktning, individuellt val, programfördjupning. Jag funderar på att utbilda mig som ingenjör inom teknisk fysik på universitet då jag har ett intresse för kvantmekanik, kosmologi och annat fysik-relaterat. Jag har redan...
Daniel: :
Hej Alva,
det är 200 poäng inom Individuellt val = 2 st. "normalstora kurser" eller 4 st. "små kurser"; "små kurser" är det t.ex Psykologi som är på 50 p. De flesta... Läs hela svaret
Hej!
Jag undrar hur många poäng man max får lägga till i individuellt val? Förstår ni hur jag menar? Och om jag vill lägga till extra matte, t.ex. 1b och 2b, kan jag då hoppa över 1b och gå direkt på 2b, eller går de ihop i varandra?
Är t.ex. matte som individuell kurs en kurs, matematik,...
Mikael: :
Matte 1 är en obligatorisk kurs på alla gymnasieprogram. På många program är även matte 2 obligatoriskt att läsa.
Vilket program vill du gå?
Hej, vilka IV kurser kan jag välja för att få maximal meritpoäng går teknikprogrammet andra året, och ska läsa upp till matematik 5
Milla : :
Hej, Fredrik!
Med IV-kurser gissar jag att du menar "individuellt val, 200 poäng"?
Om Meritpoäng kan du läsa på GymnasieGuiden och det är inte helt lätt att förstå... Läs hela svaret
väljer man själv vilka programfördjupningar man vill ta?
och vad är individuellt val då?
Milla : :
Hej Mansoora!
Individuellt val är 200 poäng kurser som alla elever på alla program kan läsa "vilka som helst" gymnasiala kurser men i praktiken kan man ju inte läsa någon kurs som inte erbjuds på den skola som man läser. Men... Läs hela svaret
Vart kan man kolla vad det finns för individuella val på de olika skolan? Finns något inom teater inom individuellt val?
Mikael: :
Hej Line!
Inom individuellt val får man välja 200 poäng "vilka kurser som helst" men de kurserna måste ERBJUDAS på skolan. För att kunna erbjuda "teater-kurser" måste man ha behöriga lärare i de kurserna och de finns i första hand... Läs hela svaret
hej jag undrar om det bara är ett ämne man lägger till på individuella val eller fler? jag vill gå ekonomi om det hjälper. tack på förhand
Milla : :
Hej Simone!
Inom Individuella val är det 200 gymnasiepoäng man väljer. Det är 200 poäng individuellt val på alla gymnasieprogram.
Det är inte antal kurser utan antal POÄNG som man väljer.
De flesta gymnasiala kurser är á 100 poäng -... Läs hela svaret