Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32237 frågor besvarade.
Framtid i sociologi eller kriminologi?
2Poäng
Ellinor
Hej!
Jag har väldigt svårt att klura ut vad jag ska bli. Jag har gått samhäll beteendevetenskap och har alltid haft lätt för ämnen såsom svenska, engelska, sociologi, psykologi etc. Jag har ofta fått höra att jag uttrycker mig bra både i tal och skrift och att jag är noggrann och gör saker ordentligt. Först tänkte jag att jag skulle bli landskapsarkitekt men nu känns det som att jag inte är tillräckligt kreativ eller duktig på matte för att trivas i det yrket.
Jag tror att jag skulle vara bra på att arbeta med olika typer av utredningar eller att organisera/medverka i ledning av någon organisation eller liknande. Det enda jag kan komma på är att läsa sociologi eller kanske kriminologi men när jag läst om det verkar det vara så otroligt tuff arbetsmarknad vilket skrämmer mig. Finns det verkligen inga jobb för någon som läst det och är arbetsmarknaden lika hård om man läser en master efteråt? De flesta sidor säger bara att det är hård konkurrens för beteendevetare men specificerar inte inom vilka områden arbetsmarknaden är svårare eller lättare. Det vore ett mardrömsscenario för mig att läsa en utbildning inom exempelvis kriminologi och sedan hamna som kriminalvårdare, eller sociologi och sedan bli biståndsbedömare eller socialsekreterare. Där vill jag verkligen inte hamna. Jag vill inte arbeta "med" människor på det viset utan snarare "om" människor och samhälle. Forskning är också någonting som intresserar mig.
Har ni något förslag om ett yrke ni tror skulle passa någon som mig? Och vad är era tankar kring de linjer jag funderar på?
Hej, jag vill börja med yrket Forskare - mot forskning man man sträva efter i princip vilken högskoleutbildning som helst; vägen är dock lång, svår och osäker. Man ska vara mycket duktig, vara beredd på att läsa i många år och även ha lite tur (t.ex utlyses inte doktorandtjänster varje och ibland kan gå flera år innan det finns ngn doktoranstjänst att söka till, sedan finns det inga garantier på att få tjänsten). Sedan går vi vidare till Beteendevetare som är ett samlingsbegrepp för ett antal olika yrken. Grundutbildningen är på 3 år (man läser mot kandidatexamen eller mot yrkesexamen och det tar 3 år på heltid). Hur arbetsmarknaden förändras på 3 år är det ingen som egentligen vet. Det finns prognoser men de kan slå fel. Sedan kan "saker" hända som t.ex Covid.19 - och vem visste att det skulle ske? :( Det vi vet om yrken berättar vi på www.framtid.se där över 2.ooo yrken beskrivs. ang.arbetsmarknaden kan man inte säga ngt definitivt/garanterat ens om dagens läge - för att det kan se olika ut i olika delar av landet. Är man beredd att flytta inom hela Sverige, ta korta vikariat (till att börja med), jobba deltid eller jobba med ngt som man egentligen inte har tänkt sig (i alla fall till att börja med) - har man större chans att "få in foten" och kan på sikt få ett jobb som man trivs mycket bra med och även den lönen som man siktar på.
ang.läsa på avancerad nivå - t.ex masterprogrammet Efter grundutbildning, alltså med kandidatexamen eller yrkesexamen på 180 hp, som innebär studier i 3 år på heltid på högskolenivå, kan man söka och konkurrera om plats på magister (1 år) eller master (2 år) påbyggnadsutbildningar. De ligger på avancerad nivå. Att man söker till en utbildning betyder inte att man garanterat kommer in. Ofta gör man så att man efter grundutbildningen söker jobb och i fall man ej får ngt jobb som man vill ha, söker även till utb.på avancerad nivå. Om man då kommer in på utb.på avancerad nivå, kan man ändå fortsätta söka jobb hela tiden och avbryta sin utbildning om man får det jobbet man vill ha. Du frågar om det är större chans att få jobb med mer utbildning. Men det finns tyvärr inte ngt. definitivt svar på den frågan, i alla fall inom inom de områden som du är intresserad av. Arbetsgivare kan tänka olika. Ngn arbetsgivare kan tycka att det räcker med grundutbildningen på 3 år och om den personen även har jobbat i några år, alltså har arbetslivserfarenhet är det en bättre kandidat för tjänsten än ngn som endast har läst jättemycket och kanske aldrig har jobbat.
ang.konkurrens till tjänsterna inom beteendevetenskap Det finns säkert större behov (de facto) att anställa än det finns resurser till. Alltså finns det arbetsuppgifterna som inte görs pga det ej finns medel att betala löner och då blir det få tjänster och många som vill ha de jobben. På så sätt blir det hög konkurrens. Vem som får jobbet beror ibland på ren "tur". Det gäller att finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt och passa in på den profilen som just den arbetsgivaren har tänkt sig... Ibland kan språkkunskaperna (t.ex att man kan ngt ovanligt, i Sverige, språk) och att man har körkort spela avgörande roll. Det är därför bra att "rusta upp sig": lära sig så mycket engelska + ännu ett annat språk (helst) som möjligt och skaffa sig körkort; skaffa sig "relevant utbildning" och vara flexibel vad gäller arbetsort, arbetstiderna, lönen mm - i alla fall under de första åren i arbetslivet.
Jag har stor förståelse kring det att du inte vill utbilda dig till arbetslöshet. Det finns sällan ngn som har det som mål att läsa i många år men ej kunna få jobb sen. Ang.kunna få jobb - så är det så här: så länge det ej finns jobbgaranti, så vet man inte vem som får jobb, när, vilket jobb eller ens Om den personen för jobb, över huvudet taget. Tyvärr finns det exempel på att man "utbildar sig i onödan" om man får lov att säga så: t.ex om man jobbar som Undersköterska och utbildar sig till mitt yrke, Studie- och yrkesvägledare i 3 år, men sedan går tillbaka och fortsätter jobba som undersköterska i många år - kanske fram till pension pga man ej lyckas få jobb på SYV-utbildningen... finns säkert några sådana och liknande exempel. Man kan alltså inte få ngn garanti. Du får fundera på om du vill satsa på utbildning som har mycket goda framtidsutsikter (dock ej ngn garanti), som t.ex Lärare, Sjuksköterska eller Polis... eller om du vill söka studier inom de ämnena där dina intressen ligger och få se sen vart det "bär". Det finns nog inget jobb där man stormtrivs varje dag. Utan man får under vissa perioder "stå ut" med de arbetsuppgifter man egentligen vill ha och göra så gott man kan. Det finns också personer som satsar på hobby, alltså de skaffar sig jobb för att kunna försörja sig och har det trevlig och "bra" på fritiden, när de utövar sina Hobby. Du tycker kanske att jag gav ett "luddigt" och intet-sägande svar och jag kan absolut förstå att man kan känna så. Men, jag kan ju inte veta att du får jobb, kan inte veta hur arbetsmarknaden förändras på flera års sikt (som sagt arbetsmarknadsprognoserna kan slå fel).
Studie- och yrkesvägledare
Frågor och svar taggade med 'hoppat av gymnasium' (7 st.)
Hej, jag är 19 år gammal och behöver lite råd. Går andra året på gymnasiet och har tänkt att hoppa av pga jag jobbar just nu och helst vill jag spendera mer tid på det. Min fråga är, om jag skulle hoppa av vilka alternativ finns...
Mikael: :
hej Lukas, jag har i kommentaren frågat dig om vilken utbildning (program och inriktning) som du går på nu. Detta är viktigt. För att inte alla utbildningar ges på distans, utan... Läs hela svaret
hej jag ska snart börja andra året i gymnasiet i ekonomi och jag är inte så super taggad. Jag har aldrig trivs i skolan jag vet inte direkt varför men jag trivs bara inte. Jag vill inte hoppa av skolan så jag undrar vad för andra alternativ finns det?
Milla : :
Från det året du fyller 18 år kan du börja på en folkhögskola.
Du kan också söka jobb och får du det, kan du jobba ett tag och läsa sen, om lusten att läsa visar sig. Annars... Läs hela svaret
Hej, har under ett tag funderat på att hoppa av eller ta en paus från gymnasiet då jag inte tycker det är min grej. Ska börja tredje året på teknikprogrammet men min fråga är --> Om jag väl väljer att hoppa av gymnasiet detta år, kommer jag då kunna välja att komma tillbaks nästa år till samma...
Melina: :
Hej!
Om du väljer att "hoppa av" har du ingen garanterad plats på skolan, du kan därför inte automatiskt fortsätta åk.3. Däremot kan du kanske få... Läs hela svaret
hej! jag undrar om man har kvar betygen i sina godkända kurser efter man hoppat av gymnasiet. Jag gick till 2an och fick godkänt i bla matte engelska. Kommer jag alltid att ha dessa kurser eller måste jag göra om de?
mvh
Mikael: :
Hej Gavin!
du behåller betyg i de kurser som du har betyg i. du måste inte "göra om dem".
Hälsningar
Mikael SYV
Hej, jag går tredje året på gymnasielinjen speldesign och medans jag är bra på själva speldesign lektionerna så går det extremt dåligt för mig i alla andra ämnen. Jag klarade inte av första årets matte varken första eller andra året och behöver nu göra hela den kursen i trean vilket är min sista...
Mikael: :
Hej Julia!
Du är 18 år /myndig/ och behöver därför inte få samtycke från dina vårdnadshavare utan har rätt att skriva av dig från gymnasiet på egen hand.
Dock - undrar jag:
1. fick du ett löfte om plats som... Läs hela svaret
Hej, jag hoppade av gymnasiet för att ta ett sabbatsår när jag skulle börja 2an. Jag har några frågor.
1. Eftersom jag gick första året, måste jag börja om från början när jag börjar skolan igen? Alltså från år 1 ?
2. Om jag känner att jag vill börja efter jullovet igen, kan jag läsa ikapp...
Milla : :
Hej Amanda,
Du fråga om du måste läsa om å k 1, om du sedan innan har godkända betyg. Svar beror på om du vill gå samma eller ett annat program. Om du vill fortsätta på samma program och eftersom dina "gamla" betyg... Läs hela svaret
Hej!
Jag hoppade av gymnasiet för ungefär 3 månader sedan. Pga att jag gick i natur och det var alldeles för svår och jag trivdes inte heller i klassen så väl (utfryst).
Jag har åter aktiverat mitt lösenord och sökt mina val. Jag är uttråkad och less på att vara hemma vad ska jag göra...
Lena: :
Hejsan, förstår att det är öken att bara vara hemma och inte ha några skolrutiner. Jag tycker du kan ta kontakt med den person i kommunen som ansvarar för ungdomar under tjugo som inte har gymnasium - kanske finns det... Läs hela svaret