Hej, jag har gått klart mitt första år (ska börja 2:an nu till höst) på det naturvetenskapliga programmet och känner att det kanske är fel val. Jag tycker matte är intressant men känner att det emellanåt kan bli för jobbigt. Jag kan säga att jag aldrig varit särskilt duktig på matte då jag aldrig fått den hjälp och stöd jag behövt tidigare. Nu när vi börjat med fysiken så känns det nästan ännu jobbigare, med tanke på att fysik innehåller en hel del matte mm.
Jag har många gånger försökt prata med min mentor som dessutom är min matte och fysik lärare, men det känns som att han inte vill förstå.. Dessutom har jag pratat med rektorn men ingen förändring har skett.
Jag vet inte hur jag ska gå tillväga med detta?. Jag är väldigt ambitiös och målinriktad och kommer inte ge upp oavsett vad, men ska det behövas kännas som att man inte får det stöd man behöver för att nå en högre betygsskala?. Jag går dessutom i en skola med mycket press, då alla är målinriktade, precis som jag själv. Därför kan det emellanåt kännas som att mitt självförtroende ligger på noll, då nästintill alla är duktiga på de ämnena jag själv har svårt med.
Om jag nu väljer att byta linje så kommer jag välja sam-beteende, vilket känns väldigt lockande. Jag gillar att studera människor och dess beteende. För tillfället vill jag helt studera till antingen psykolog, socionom eller beteendevetare , men jag vet inte om jag fortfarande kommer vilja det om ett par år. Därför känns det som att natur är bättre, eftersom det kan hända att jag ångrar mig senare. Jag skulle även kunna tänka mig att studera inom medicin, men just nu för tillfället är det de ovanstående yrkena som lockar mig.
Jag har dessutom pratat med mottagande skola om det är okej att jag byter, men de sade att jag måste läsa 4 kurser på egenhand om jag direkt vill hoppa in i åk 2, och det känns inte rimligt, eller vad tycker du? Annars måste jag börja om ettan??
Men jag vill inte ångra mig efteråt:(
Skulle du kunna hjälpa mig på traven, skulle vara oerhört tacksam.
MVH// sara
Jag har många gånger försökt prata med min mentor som dessutom är min matte och fysik lärare, men det känns som att han inte vill förstå.. Dessutom har jag pratat med rektorn men ingen förändring har skett.
Jag vet inte hur jag ska gå tillväga med detta?. Jag är väldigt ambitiös och målinriktad och kommer inte ge upp oavsett vad, men ska det behövas kännas som att man inte får det stöd man behöver för att nå en högre betygsskala?. Jag går dessutom i en skola med mycket press, då alla är målinriktade, precis som jag själv. Därför kan det emellanåt kännas som att mitt självförtroende ligger på noll, då nästintill alla är duktiga på de ämnena jag själv har svårt med.
Om jag nu väljer att byta linje så kommer jag välja sam-beteende, vilket känns väldigt lockande. Jag gillar att studera människor och dess beteende. För tillfället vill jag helt studera till antingen psykolog, socionom eller beteendevetare , men jag vet inte om jag fortfarande kommer vilja det om ett par år. Därför känns det som att natur är bättre, eftersom det kan hända att jag ångrar mig senare. Jag skulle även kunna tänka mig att studera inom medicin, men just nu för tillfället är det de ovanstående yrkena som lockar mig.
Jag har dessutom pratat med mottagande skola om det är okej att jag byter, men de sade att jag måste läsa 4 kurser på egenhand om jag direkt vill hoppa in i åk 2, och det känns inte rimligt, eller vad tycker du? Annars måste jag börja om ettan??
Men jag vill inte ångra mig efteråt:(
Skulle du kunna hjälpa mig på traven, skulle vara oerhört tacksam.
MVH// sara
