Hej! Jag går just nu i 1:an. Jag har relativt bra resultat på proven - notera resultat och inte betyg. Resultaten brukar ligga på B-A i nästan alla ämnen förutom matematik men jag mår konstant dåligt över resultaten. Det gär inte en enda dag utan att jag försöker tänka mig in i lärarens tanke-banor om vilket betyg h(e)n ska sätta. Jag har en konstant oro och vid betyget C under någon examination får jag panik. Jag börjar då tänka på hur jag aldrig kommer att lyckas i livet eller hur jag aldrig kommer att lyckas försörja min framtida familj. Oron växer och dom 3 senaste månaderna har jag tagit foto på alla mina prov-svar och har påriktigt suttit uppe till 4 på natten och jämfört dom med kunskapskraven. Oron lämnar som sagt aldrig kroppen och när den gör det får jag oro i något annat ämne. Ibland kan jag inte ens sätta fingret på vad det är jag är orolig för. Vad ska jag göra?
Sök efter frågor
Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 31984 frågor besvarade.
Konstant oro på gymnasiet?
1 Svar
Hej!
Det är inte bra att du känner konstant oro över dina studieresultat. Har du pratat med din klasslärare/mentor och/eller med kuratorn på din skola? Det råder jag dig att göra.
Det är givetvis fördelaktigt att ha höga betyg på gymnasiet, men inte på bekostnad av sin hälsa. Det är bättre att vara frisk med låga betyg än att bli sjuk av oro och stress för att man kämpade för hårt för att uppnå högre betyg. Det är jag helt säker på. Känner du till ordspråket: "Den friske har många önskningar, den sjuke bara en." Den enda önskning den sjuke har är att bli frisk. Är man inte frisk kan man inte jobba eller studera, och vad ska man då med sina höga betyg till?
Förutom kuratorn och din klasslärare/mentor, kan du också gå prata med skolsköterskan som kan förmedla kontakt till skolpsykologen. Kanske behöver du någon sort behandling, t.ex samtalskontakt eller t o m bli sjukskriven under en tid - det får psykologen avgöra, eller så skickar hen dig på remiss till någon läkarmottagning. SYV är inte psykolog eller läkare, så kan inte uttala mig om eventuella diagnoser, men det du beskriver låter ju inte alls bra, så jag tycker du bör definitivt ta det på allvar och söka hjälp.
Lycka till!
Hör av dig gärna senare och berätta hur det går.
Vänligen
ANNA
Frågor och svar taggade med 'forska' (4 st.)
-
Som läkare jobba med utveckling inom bioteknologi?
Hej! Jag är en student just nu som snart har studerat ett år kandidat i matematik vilket jag gillar men inte ser mig själv jobba med. Jag funderar främst just nu på att söka till läkare eller civilingenjör i bioteknik. Som läkare anser jag att...
Hej!Det är fullt möjligt att kombinera medicin och teknik för att arbeta inom bioteknik och biomedicin. Här är några sätt man kan göra det på:1. Utbildning till... Läs hela svaret -
Kan man forska som barnmorska?
Hej! Jag undrar om man kan forska som barnmorska! Jag tycker det är kul med cellbiologi, genusfrågor, kvinnosjukdomar sexuell hälsa och sådana saker. Jag gillar alltså både biologiperspektivet och samhällsperspektivet och hur de går in i varandra. Därför känns det som att forskning och...
Hej Kajsa,det tar rätt lång tid innan man kan få legitimation som barnmorska. För behörighet till barnmorskeprogrammet krävs det av Socialstyrelsen utfärdad svensk legitimation som... Läs hela svaret -
Arkitekt eller psykolog?
Hej, Jag läser sista året på sam sam och är fundersam på om jag ska välja att läsa arkitekt- (jag läser Naturkunskap 2 och har då behörighet) eller psykologprogrammet. Båda programmen tilltalar mig och när jag frågat folk omkring mig tycker hälften arkitekt, hälften psykolog. Med vilket...
Hej Hanna, internationellt sett, så tror jag det är Arkitekt som är mer gångbart än psykolog, därför att inom psykologi finns det olika "skolor" och olika sätt att se på saker och... Läs hela svaret -
Läkare, biomedicinare eller psykolog?
Hej, Jag har ett år kvar på naturvetenskapliga programmet inriktning natur och är väldigt kluven i vad jag ska läsa senare. I något år har jag varit väldigt inriktad på att bli läkare för att sedan bli forskare neuroendokrinolog eller psykologi, men efter flera sjukhusbesök i sommar har...
Hej Hanna, vilken spännande fråga, men som också är svår att svara på. Du skriver "svår för att forska" - och jag tror du menar inte att kunskaper eller ambitioner inte... Läs hela svaret
Hittar du inte din fråga?
Skapa en ny fråga