Biträdande rektor

    Man har en turkisk gymnasieutbildning (Lise Diploma) och vill börja studera i Sverige, med syftet först att bli elevassistent och sedan kanske studera mer. Man ansöker allmän kurs grund. Är det en bra väg att gå?

    1 Svar

    Julia SYV på FrågaSYV

    Hej Sören,
    yrket Elevassisstent är i Sverige ett av de många så kallade icke-reglerade yrken. Det blir helt upp till en arbetsgivare att bestämma vem som anställs. Anställningar till elevassistent är ofta tillfälliga - ofta under ett läsår och många ggr är de också på deltid. Det inte heller lätt att få jobb som elevassistent - se t.ex prognos på framtid.se/yrke/elevassistent - det Svårt att få jobb som elevassistent (detta bl.a för att det är få tjänster som annonseras ut och arbetsgivare får egentligen anställa vem hen vill, förutom kravet på att hen som anställs ska visa upp utdrag från polisens belastningsregister).
    Jag säger inte att jag vill avråda från att utbilda sig till elevassistent. Men jag vill påtala att det kan bli svårt att få jobb inom det område, oavsett vilken utbildning man har.
    Har man en utländsk gymnasieutbildning så antar jag att svenska är inte personens modersmål. Jag vill därför råda läsa så mycket svenska som möjligt, både i skolan men även genom att öva på fritiden (prata med personer som har svenska som modersmål, skriva på svenska så mycket som möjligt och be omgivningen att rätta till de eventuella felen man gör i tal och i skrift).
    Vidare tänker jag också på engelska. Hur mycket engelska kan personen som din fråga handlar om? I Sverige är det i väldigt svårt att utbilda sig på eftergymnasial nivå om kan för lite engelska. Högskoleutbildningar kräver t.ex minst godkänt betyg i kursen Engelska 6 (som är andra kurs på gymnasienivå). Yrkeshögskola kan göra undantag och ibland kan man komma in även om man inte kan någon engelska (här beror det på vilken utbildning man söker inom yrkeshögskola).
    Du nämner i din fråga "allmän kurs grund"; jag antar att det är en utbildning inom folkhögskola. När man söker till en folkhögskola brukar bedömning göras innan kursdeltagare placeras på en viss kurs eller utbildning inom folkhögskola; det är personal på folkhögskolan som genom att titta på personens tidigare utbildningar + tester och samtal som gör bedömning vilken nivå som passar bäst. "Grund" brukar kallas kurser som ligger inom grundskola (alltså kunskapsnivå upp t o m årskurs 9 i grundskolan). Saken är den att personen kan vara väldigt högutbildad i sitt hemland men hen kanske inte kan någon svenska och engelska över huvudet taget och då börjar man läsa från "noll" inom just de ämnena.
    Vad gäller samhällskunskap och historia, så är det inte exakt samma innehåll i ämnena i olika länder; dock brukar man ändå bedömas som att man har "svenska kunskaper inom de ämnena" om man har högre utbildning med "allmän eller humanistisk inriktning" från ett annat land.
    Siktar personen på högskola/universitet i Sverige, då råder jag att skicka utbildningsdokument för bedömning till UHR. Sedan ska man vara medveten om att man måste uppnå lägst E (godkänt nivå) i Svenska som andraspråk 3 och i Engelska 6 (för grundläggande behörighet till svenska högskolestudier). Om man vet att det blir svårt att uppnå (kanske bl.a på grund av personens ålder) så kanske man ska sätta andra mål än just universitetsutbildning. Titta gärna på yrkeshögskoleutbildningar: de ligger på eftergymnasial nivå. Språkmässigt måste man helst uppnå lägst godkänt betyg i andra gymnasiekurs, SAS, svenska som andraspråk2 för att med framgång läsa på en yh-utbildning och uppnå examen.
     

    • Biträdande rektor : Hej! Tack för svaret. Personen har sökt allmän kurs grund på folkhögskolan. Men det är kanske bättre att rekommendera att plugga på komvux istället för när man redan har utländsk gymnasieutbildning?
    • Julia :

      Det viktigaste är att man lär sig svenska så fort och så bra som möjligt. Var och hur man gör det - kan var olika från person till person. Det finns exempel när folk lärde sig svenska helt på egen hand (inom familjen t.ex - och genom självstudier och genom att prata med vänner och bekanta) och sedan kunde t o m skriva doktorsavhandling på svenska (detta utan att en enda timme läsa svenska i skolan) men det är ett undantag. Just den personen som jag skriver om nu hade masterprogram avklarat i sitt hemland och kunde ganska många olika språk (ju fler språk man redan kan desto lättare lär man sig ännu ett nytt språk - säger forskningen och så ser man det även i de fall man träffar på i det verkliga livet...). Om det är folkhögskola eller komvux som passar just den personen bättre, kan jag inte säga ngt om pga jag känner inte personen i fråga. Språkstudier i Sverige för vuxna som inte kan svenska brukar börja med SFI, svenska för invandrare (undervisning i SFI kan finnas inom komvux och på folkhögskolorna). När man är klar med SFI förväntas man kunna svenska motsvarande godkänt betyg i årskurs6 i den svenska grundskolan. Sedan är det Svenska som andraspråk "grund" (motsvarande högstadiet upp till och med årkurs 9 på grundskolan); sedan är det gymnasiesvenska: tre kurser á 100p. SAS 1, 2 och 3. Och först efter det förväntas man ha nivån i svenska som gör det möjligt att läsa på eftergymnasial nivå på en utbildning med undervisningsspråk Svenska.
      Det finns också forskning som påstår att man lär sig nytt språk lättare och snabbare om man samtidigt lär sig ngt som intresserar en (på det nya språket, alltså); exempel: en person är mycket intresserad av historia - i så fall kan det bli så att just den personen skulle lära sig ett nytt språk lättar och bättre (snabbare) om hen läste ämnet Historia på det nya språket. En "total nybörjare" som inte kan ett ord svenska vinner i början av sina studier om lärare kan den studerandes modersmål (då mycket översättningar och förklaringar krävs), men så fort man lär sig lite grand - är det fördelaktigt att gå över till en svenskspråkig lärare som Inte kan den studerandes modersmål, då tvingas man använda svenska. Var de perfekta villkor för språkinlärning finns för just den personen som du syftar på i din fråga, vet inte jag. Bra att diskutera det med SYV-en på en folkhögskola och på komvux i ett personligt samtal (om inte på plats, då i alla fall inom en videolänk) och med hjälp av en tolk.

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga