Sök efter frågor

Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 31881 frågor besvarade.

    Hitta rätt väg för mig inom psykologi/medicin ?

    1 Poäng
    Esma

    Hej Jag är 36 och inser jag måste följa min hjärtats dröm att studera inom beteendevetenskap/omsorg/medicin som jag borde gjort för många år sedan men blev fast i jobbträsket bakom en dator. Nu vid 36 är jag i smått "kris" att jag vill hitta det mitt hjärta finner glädje i och det börjar i skolbänken. Kan inte vänta längre trots höga priser osv. Med två barn är jag inte fullt mobil dock. Kan ni hjälpa mig dra i trådarna hur jag kan tänka i mitt val av utbildning. Min absoluta dröm är psykolog eller läkare då det är dom områden som intresserar mig. Men det är långa utbildningar och då måste jag slå mitt tidigare HP-resultat samt pendla långt och jag har barn i grundskolan och villa osv. Jag har kollat runt och det finns många som pendlar för denna drömutbildning så det går ju säkert om man orkar. Men det är i så många år som oroar mig. Närmsta universitet ligger med bil 1,5 h bort. Har även kollat på Socionomprogrammet. Socionom finns 9 mil bort respektive 6 mil bort med bil. Det kunde kanske gå . Men socionom känns som man hamnar på socialtjänst väldigt lätt och att det är mkt mer inriktat mot juridik och socialt arbete och inom en väldigt "otacksam" miljö? Jag vill ju läsa psykologi, medicin, människans funktion och framför allt kring hjärnan och psykisk ohälsa och välmående. Jag har hört att jag hade passat bra som läkare och psykolog. I tester jag gjort via Enneagram är jag en kreatör, undersökare och förbättrare. Jag skulle gärna bli specialist och hade möjligheten att kunna vidareutbilda till att forska vore det en bonus. Jag ser därför psykolog framför mig hela tiden men det känns så onåbart med min situation. Jag har däremot hittat dessa 3 utbildningar på Skövde universitet som ligger 2 mil bort (obs: långa namn på dom): 1. Kognitiv neurovetenskap - neuropsykologi och medvetandestudier samt 2. Kognitiv neurovetenskap - tillämpad positiv psykologi samt 3. Socialpsykologiskt program samt faktiskt även 4. Folkhälsovetenskapligt program. Jag har försökt reda ut de tre första med Skövde direkt utan något konkret svar på vad som skiljer dem och framtidsutsikter osv. Vad anser ni? Är det bortkastat att läsa en sån utbildning om nu psykolog finns? Eller är detta en bra bas om man t. ex vill jobba som kurator? Jag har även kikat på Folkhälsovetenskapligt program då hälsovetenskap intresserar mig väldigt mkt, vad tror ni om framtidsutsikterna för ett sånt yrke? Jag vill ju inte läsa någon av dessa 4 bara för de ligger i mkitt näromåde men jag vill heller inte blockera mina tankar bara för jag tror psykolog är enda utvägen. Vad hade ni tipsat mig att tänka kring de olika programmen? Vid 36 år så har jag inte så många år att "gamla" med och jag vill göra ett klokt val. Det är inte så att jag enbart vill jobba med de uppgifter en psykolog gör utan jag söker framför allt en djup expertkunskap inom psykologi och att kunna använda detta i vidare utbildning eller jobb. Vilken av de tre psykologiutbildningarna tror ni på mest då? Men som sagt, även öppen för folkhälsovetenskap, den är dessutom på distans. Tack snälla på förhand för att reda ut alla funderingar som ingen annan hjälpt mig med hittills!!

    1 Svar

    1 Poäng
    Milla SYV på FrågaSYV

    Hej,
    du frågar bland annat om vilken utbildning är bra bas om man vill jobba som kurator? Och svaret är - socionomprogrammet. Det är extremt sällan som man blir anställd som kurator med en annan utbildning i grunden än socionomprogrammet. Dessutom är yrket Kurator inom hälsa- och sjukvården sedan kort tid tillbaka ett "legitimationsyrke" där legitimation från socialstyrelsen krävs och för att få legitimation behöver man gå en påbyggnadsutbildning efter socionomprogrammet. Inga andra utbildningar kan leda till det yrket.
    Däremot får arbetsgivare anställa som skolkuratorer med andra utbildningar men de gör, som regel, inte det. Alltså i de flesta fallen där kurator anställs så söker arbetsgivare i första hand de som har socionomexamen.
    Så, om du vill jobba som kurator så rekommenderar jag socionomprogrammet. 
    Socionomexamen kan, dessutom, ligga till grund för vidarestudier mot yrket Psykoterapeut.
    Vad gäller studera folkhälsovetenskap, så måste du vara beredd att efter kandidatexamen söka till masterprogrammet eller magisterprogrammet. De som efter kandidatprogrammet inte får jobb, väljer ofta läsa vidare: ett år till eller 2 år till och försöker få jobb efter det. Något jobbgaranti finns ju inte, så ingen kan på förhand säga om just du får jobb eller inte. Kika gärna på framtid.se/yrke/folkhälsoplanerare och framtid.se/yrke/folkhälsosamordnare
    Allmänt gäller: de studier som inte leder till Yrkesexamen är ganska "breda" och kan leda till olika typer av jobb... Det finns, alltså, inte några garantier att ge på Var (eller ens Om) man kan få jobb. F d studerande på sådana utbildningar finns i en månad olika yrken och på väldigt olika arbetsplatser. Många läser vidare på avancerad nivå och kanske satsar på att bli forskare och högskolelärare; andra jobbar inom områden som har lite att göra med deras tidigare utbildning och en del lyckas få jobb som har ganska mycket med utbildningen att göra.
    Jag vill också påpeka att det finns utbildningar inom andra skolformer än högskola-universitet. Du får gärna kika på yrkeshögskoleutbildningar och på utbildningar hos privata skolor.
    Nedan klistrar jag in några länkar till beskrivningar av distansutbildningar inom yrkeshögskola som kan bli av intresse för dig:
    utbildning/halsohogskolan-i-jonkoping/stodpedagog
    utbildning/hermods-yrkeshogskola/stodpedagog
    utbildning/reveljen-vuxenutbildning-solleftea/stodpedagog
    utbildning/kompetensutvecklingsinstitutet/stodpedagog
    utbildning/campus-varnamo/stodpedagog
    utbildning/omsorgsforlaget/stodpedagog-inom-funktionsvariation
    utbildning/vardyrkeshogskolan/handledare-inom-lss-och-socialpsykiatri-distans
    Du skriver om att du är mycket intresserad av medicin och psykologi. Jag vet inte om du läst medicin och/eller psykologi förut, t.ex på gymnasial nivå? Om inte, så kanske du kan börja med att söka läsa några kurser på komvux (på gymnasial nivå); komvux erbjuder ofta möjlighet att läsa gymnasiala kurser på distans. Det är i alla fall en början, tänker jag... Du har ju intresse inom de områden. 
    En annan tanke jag har är om att utbildningsutbud förändras. Du har tittat på vilka utbildningar som finns på högskolenivå inom pendlingsavstånd för dig och på distans men utbildningsutbud kan förändras. Vilka högskole- universitetsutbildningar som blir sökbara (med start Ht24) vet vi först i mitten av mars 2024 när anmälningsperiod startar. Vi kan hålla tummarna för att någon passande (intressant för dig) utbildning blir sökbar (en ny utbildning som idag ännu inte ges på de lärosäten dit du kan pendla eller på distans).
    Jag tänker också på följande: man behöver kanske inte alltid "blanda ihop" sitt stora intresse med det man jobbar som... Det låter kanske märkligt att jag som studie- och yrkesvägledare säger så ... men om man tar hänsyn till det faktum att inom arbetslivet får man ofta "rätta sig in ledet" och göra som chefen säger även om man själv tycker annorlunda, och när man utövar sina intressen på fritiden, så gör man precis som man själv vill. Man kan faktiskt jobba mer eller mindre endast för att tjäna pengar och så gör man det som är roligt och utvecklande utanför jobbet. I många andra länder är det mycket mer accepterat än i Sverige (att man jobbar för att tjäna pengar - kanske nästan uteslutande just därför) och det som är roligt gör man på fritiden. Det finns fördelar i det sättet att tänka och agera. Om man utövar sina intressen(passioner) utanför jobbet behöver man inte ge avkall på vad man själv tycker och tänker och behöver inte kompromissa. Du bestämmer givetvis själv vad du vill göra. Jag tänkte bara att jag vill nämna det (i förhoppningen om att det kanske kan bli till hjälp för dig på något sätt).

    Studie- och yrkesvägledare
    • Esma : Hej! Tack för svar! Ja, kurator är något som också slagit mig om man nu vill jobba med en profession som är lite lik psykolog på vissa delar. Mötet med människor i en yrkesroll där man ändå har viss distans. Jag vill jobba med människor men i en roll där man ska vara ganska ”auktoritär” och professionell - inte omgärdande och vara fysisk som tex en undersköterska. Jag vill även ha en roll där jag har en ”nyckelroll” på min arbetsplats och inte behövdes samarbeta/va beroende av andras insats/avlösa varann och där är väl även kurator bra för man är ju oftast en kurator på en vårdcentral tex? Jag kunde verkligen tänka mig och se mig själv som psykoterapeut, jag har själv gått i psykoterapi i många år pga ett trauma och vet mkt väl deras roll och det är väl det mest lika psykolog man kan komma? Och då kan jag alltså även med socionom utbilda mig till psykoterapeut? Det känns som att socionom faktiskt är ”dörren” till många saker ändå? Kurator, psykoterapeut… Sen är ju min riktiga dröm egentligen psykolog eller läkare (har nog alltid siktat på det bästa och är högpresterande och svårt att ’nöja’ mig, vill alltid va ’bäst’), men jag tror jag får inse att det är en dröm man kanske inte kan se lika rimlig - och till vilket pris? Är det värt det liksom. De övriga utbildningarna jag skrev som finns på Högskolan Skövde vad tror du om dom? Nu är ju kurator uteslutet därifrån men kan man utbilda sig till psykoterapeut med någon av dem som grund? Dom ger ju allihop kandidatexamen och precis som du skrev så kan det bli för brett, men hur ser möjligheterna för vidareutbildning till psykoterapeut ut med någon av dom tre? Eller dom mer tänka för vidare forskning eller att typ jobba som utredare på F-kassan? Är det socionom då som är svaret på mina frågor kanske
    • Esma : ps: ja har även funderat på att läsa till sjuksköterska och inrikta mig mot psykiatri alternativt om sjuksköterska också kan ligga till grund för att söka till psykoterapeutprogrammet? Sjuksköterska ger ju en mer ”internationellt” stabil examen och ett jobb där man verkligen kan ställa krav pga att det är sån brist (tex söka distansjobb för man är så eftertraktad). Vilket av dessa tror du passar mig bäst? Kan tilläggas också att jag är högkänslig.
    • Esma : Och ett tillägg: jo jag förstår man ska se arbetet som just arbete och inte blanda ihop det med fritidsintressen för extremt, men jag måste oavsett byta karriärbana för min nuvarande yrkesroll bränner ut mig (finans).
    • Milla :

      Du nämnde i en kommentar att du är högkänslig. Jag vet inte om jag tolkar det rätt men det kan vara så att som högkänslig mår du bättre av att undvika situationer som leder till för mycket intryck, stress och som är för "omskakande". Och i så fall kanske yrket sjuksköterska inte passar dig för att det kan lätt bli för mycket intryck och stress. Vad gäller vidareutbilda sig till psykoterapeut, se gärna avsnitt/stycke UTBILDNING i presentationen av yrket på framtid.se/yrke/psykoterapeut
    • Milla :

      Behörighet inför psykoterapeutprogrammet brukar beskrivas så här: Avlagd psykologexamen (1982 års studieordning eller senare bestämmelser) eller Läkarexamen med specialistkompetens i psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri eller Socionomexamen samt Grundläggande psykoterapiutbildning 45 hp, inklusive utbildningshandledning i psykoterapi hos handledarkompetent legitimerad psykoterapeut (60 timmar individuell handledning eller 120 timmar handledning i grupp om max 4 deltagare) eller motsvarande akademisk examen 180 hp inklusive examensarbete på fördjupningsnivå 15 hp, samt Grundläggande psykoterapiutbildning 45 hp, inklusive utbildningshandledning i psykoterapi hos handledarkompetent legitimerad psykoterapeut (60 timmar individuell handledning eller 120 timmar handledning i grupp om max 4 deltagare) Alla sökande ska även: Ha arbetat minst två år med psykoterapeutiska arbetsuppgifter efter det datum samtliga ovannämnda krav har uppfyllts. Arbetslivserfarenheten ska tydligt styrkas med tjänstgöringsintyg från arbetsgivaren där det framgår att den sökande haft psykoterapeutiska arbetsuppgifter. Ha genomgått egenterapi hos legitimerad psykoterapeut med minst 25 timmar individuellt eller motsvarande (antingen inom ramen för ovannämnda utbildningar eller på annat sätt). Ha godkända kunskaper i svenska och engelska motsvarande grundläggande behörighet för grundnivå. Ha deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska arbetsuppgifter under hela utbildningstiden samt ha möjlighet att rekrytera individualpatienter från arbetsplatsen. Intyg krävs från arbetsplatsen om att arbetsgivaren behåller det övergripande vård- och/eller behandlingsansvaret för patienterna samt att om arbetsplatsen inte kan erbjuda den bredd av problematik som utbildningen kräver, så ska den anställde ges möjlighet att bedriva psykoterapi med patient från en annan verksamhet. -- Text (ovan) har jag kopierat från lärosätenas gemensam webbplats www.studera.nu ... så du ser att det ställs mycket höga och mycket specifika krav för att anses som behörig till psykoterapeutprogrammet; sedan är det tyvärr också så att bara för att man blir Behörig så betyder det inte per automatik att man blir antagen (tyvärr). 
      De som avgör om man är behörig och kan delta i konkurrensen om utbildningsplats är Antagningsgruppen på det lärosäte där psykoterapeutprogrammet ges, så du får gärna kontakta de som bestämmer i den frågan.
    • Esma : Tack för svar. Det låter som en väldigt lång väg att gå för att läsa till psykoterapeut åtminstone om man går genom socionomexamen (tolkade texten som att läkare och psykolog har kortare väg). Ja, jag är högkänslig enligt definitionen HSP och lite kort är det detta: ’ Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck.’. Slutcitat. Tex den bransch jag är i nu, finansbranschen, tar bort både min själ och utmattar mig då den inte är anpassad för HSP. Tror du att kurator och socionom överlag passar bättre för en med HSP? (Om tanken med socionom inte är att jobba med socialtjänst osv utan mer i ”sluten” verksamhet). Kan det finnas jobb som sjuksköterska som kan fungera också eller tror du själva utbildningen kan bli för tuff med tanke på de moment man måste ta sig igenom som tex VFU, akutjobb osv? En helt annan fråga bara, har du annars några andra tips på utbildning för en person med HSP/högkänslighet?
    • Milla : Är tyvärr inte alls expert på HSP men jag tänker att det borde finnas skillnader i grad om omfattning på hur känslig man är; alla med HSP kan ju inte "tåla" exakt lika mycket eller lite... så, det är ju i så fall bra om du kan få utlåtande från en läkare eller från en psykolog ang.exakt hur känslig du är och vilka yrken i så fall inte alls passar och vilka som passar bra. Jag tänker också på att Arbetsförmedlingen har egna psykologer anställda som bland annat jobbar med "arbetspsykologiska utredningar" där jobbet går ut på att just rekommendera vilka yrken som passar de arbetssökande som har begränsningar i sina val av yrken och utbildningar, så vänd dig gärna till arbetsförmedlingen med den frågan. ... Vad gäller sjuksköterska så är det en "standardutbildning" som inte kan utesluta vissa moment från utbildningen på grund av att en studerande inte "tål" någonting. Så, jag tycker (min personliga åsikt) att sjuksköterskeutbildningen blir för tuff för dig.
    • Esma : Jag har nu tänkt i några dagar. Jag behöver er hjälp att guida lite Vidare utifrån det och med tidigare info. Jag är framför allt inriktad på socionom, psykolog (men får resa långt då) alternativt något av dessa tre: ” Kognitiv neurovetenskap - neuropsykologi och medvetandestudier” alt. ” Kognitiv neurovetenskap - tillämpad positiv psykologi” eller ”socialpsykologiprogrammet”. Dessa tre ligger supernära men nackdelen de är bara en kandidat. Men jag är samtidigt inne på forskare och om man är doktorand dö har man lön har jag förstått? Men nu till mitt syfte med frågan. Jag vill veta vilken av dessa utbildningar som är mest lämpliga att gå om jag egentligen är öppen för olika yrken (forskare, samtalsterapi osv osv osv) SÅ LÄNGE som man jobbar i en miljö där man kan få jobba självständigt (alltså planera sin egna arbetsdag i hög grad och inte va beroende av andras insats/team), där man inte ’behöver’ åka på konferenser eller där det uppmuntras till fester/va med på saker och en miljö där man inte ska behöva ”sälja” eller ”nätverka”. Hoppas du förstår min fråga. Så jag är nog öppen för lite olika roller men i en miljö som uppmuntrar till att man får vara som man är och där det inte är säljartyper/superextroverta människor som älskar konferenser, festa, teambuilda och umgås konstant. Jag är i en sån miljö nu och vill bara bort därifrån då det dränerar mig.
    • Milla : För att gå mot forskning måste man efter kandidat även skaffa sig utbildning på avancerad nivå, lägst magister, men helst master. Om magister- eller masterprogram med rätt innehåll kommer om 3 år erbjudas på de lärosäten där du kan läsa, kan inte jag svara på. De som vet mer om framtida planer för sitt lärosäte är de som jobbar på just det lärosäte, så fråga dem. Fråga också studievägledare vad deras f d studerande jobbar idag. De flesta utbildningar har studerandeambassadörer, prata med dem - det är studerande på utbildningen som också har uppdrag att ha kontakter med de som funderar på att söka läsa den utbildningen. Som allmän studievägledare som svarar på frågor om alla yrken (cirka 8.000 stycken) och alla utbildningar, kan jag inte detaljerna om innehåll i de utbildningar som du nämner i din fråga. Jag kan inte heller lova om var du ska kunna få jobb. Det är inte garanterat att, över huvudet taget, få jobb efter en utbildning. Du kan också söka jobb på andra platser redan idag, utan att gå någon utbildning. Det kan inom pendlingsavstånd från dig finnas olika projekt som riktar in sig mot arbetslösa eller ungdomar "på glid" eller "hemmasittande". I varje projekt finns ofta även en projektadministratör och hen kan ha vilken tidigare utbildning som helst (bara för att ta ett exempel). Ett annat tips jag kan ge är att du skaffar utlåtande från läkare eller psykolog om att du är högkänslig och vänder dig till arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har resurser. Ibland är det svårt att få "sin röst hörd" och man får kämpa för att få hjälp men om du har Intyg och rekommendationer från sjukvården, så borde det gå att få hjälp på arbetsförmedlingen. AF har även egna utbildningar (arbetsmarknadsutbildningar, som är korta, t.ex 7-11 veckor). Jag vågar, helt enkelt, inte "rekommendera" dig en av de utbildningar som du nämner i din fråga för att jag kan inte veta om du kommer vidare efter någon av de utbildningarna - för att det kan tyvärr bli så att du inte hittar någon lämplig utbildning på avancerad nivå och då inte ska kunna fortsätta gå mot forskning och inte heller får ngt nytt jobb på grund av en utbildning du genomförde. Och det blir då "mitt fel" sen... och det kan jag inte ta på mig för att jag vet inte vilken av de utbildningar som kan ge det resultat som du önskar få. Suck. :(
    Läs alla kommentarer
    Logga in

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga