Frågor och svar taggade med 'godkänt' (10 st.)

4 Poäng

William 2018-01-11

Jag har funderat och vill hoppa av gymnasiet. Jag går estetik och media. Anledningen till att jag vill hoppa av gymnasiet är för att jag ser skolan mer som ett hinder. Jag har hittat flera tillfällen till arbete (redigera och fotografera åt folk). Men eftersom att jag går i skolan har jag inte tid för att arbeta. Alltså är det ett hinder. Dessutom så har jag inte lärt mig så mycket sen jag började i höstas. Det mesta som vi har gått igenom har jag kunnat sen innan. Och det lilla som vi har gått igenom har tagit jätte lång tid (nästan 6 månader), det känns som att jag skulle kunna lära mig det mycket snabbare hemma. Låt oss säga att jag hoppar av gymnasiet så tror jag att jag skulle lära mig mycket mer hemma. Hemma skulle jag kunna fokusera till 100% på att lära mig nya saker innom fotografering, redigering osv. Medans i skolan så har vi matte, historia, svenska, engelska som jag måste lägga ner tid och energi på. Det är bara så mycket tid och energi man slösar bort. Det ända som håller mig kvar i skolan ärför att det känns som att företag bara bryr sig om att personen dom anlitar ska ha en gymnasieutbildning. Det kan vara en person som inte har gymnasieutbildning, men han är jätte bra på att fotografera och så har vi en person som har gått gymnasiet men är sämre på att fotografera. Då skulle företagen ändå välja personen med utbildningen. Så jag undrar vad jag ska göra, gå kvar eller hoppa av?

1 Svar

1 Poäng

Julia SYV på FrågaSYV 2018-01-11

Hej William,
jo, man kan känna så som du gör, och vissa delar av din berättelse känner jag igen och kan till viss del hålla med dig om att utbildning i skolorna ej är anpassad så att det passar var och en perfekt. Dock vill jag avråda från att hoppa av.

Rent formellt, så får du, enligt Sveriges Rikes lag, ej bestämma helt själv vad du ska göra, innan du fyller 18 år och blir myndig.
För det andra så visar statistiken att de som ej har minst gymnasiekompetens har extremt mycket svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Helst ska man ha Högskolekompetens + vara mycket bra på att fota.
Konkurrens på fotografi-marknaden är extremt hårt. Du kan säkert få några uppdrag lite då och då, men för att kunna försörja sig år efter år måste man både ha hög utbildning, vara extremt duktig + även ha tur. Det är många som är bra på att fota... du kanske är extremt-super-bra! Det kan hända... men risken är stor att arbetsgivare tittar inte ens på din ansökan om att få jobb, om inte du kan uppvisa någon form av EFTERGYMNASIAL utbilnding /gymnasiet räcker tyvärr inte på foto-marknaden/ - helst avslutad utbildning från högskola eller yrkeshögskola.
Det är många /flera tusen/ som söker varje jobb som fotograf. Arbetsgivare orkar inte titta så noga på varje ansökan; först sorterar dem bort alla utan eftergymnasial utbildning, är jag rädd... sedan väljer de att titta närmare endast på dem som har eftergymnasial utbildning. Så berättar personalansvariga för oss att processen ser ut.
Att få "ren-foto" jobb på heltid med månadslön är i princip omöjligt så som arbetsmarknaden ser ut idag. Det är Multijournalister>> och "allkonstnärer" som kan både fota, skrva, marknadsföra och sälja, som "slåss" om uppdragen.
Det är allt som oftast en och samma person som fotar, redigerar, skriver text och även kommer med olika koncept/tema för reklamkampanjer samt även deltar i förhandlingar, sköter kundkontakter med mera och med flera... man ska ha Bred kompetens och även Spets-kompetens inom några områden; sedan ska man också vara bra på att lära sig nytt; nya datorprogram tillkommer; nya sätt att tänka; och helt ny teknik kan också komma - och för att ta sig an detta måste man ha bra kunskapsgrund att stå på (både inom teknik, allmän bildning, språk - svenska och engelska perfekt + helst även något/några andra språk också).

Om du endast kan fota, även om du fotar mycket bra, men ej kan göra ngt. annat - riskerar du att hamna på extremt dåligtbetalda små/strö-uppdrag, där du ska vara glad om du kan gå "plus-minus noll" i förtjänst. Exempel: en ung tjej som hade examen från Mediaprogrammet på gymnasiet /det är några år sedan, då hette det "mediaprogrammet"/, som var och fortfarande är duktig på att fota sökte jobb som fotograf. Hon fick små uppdrag, som att fota på ett bröllop... tjänade några hundra lappar "svart"... och sen var det stopp... Hon sökte några jobb och fick till slut anställning som fotograf på en mäklarfirma, men det var "timmar vid behov", inte månadslön. Mäklarfirman ställde också som ett krav att hon skulle köpa /av egna pengar, som hon inte hade/ någon speciell kamera med "speciellt objektiv"... som kunde ta panorama-bilder. Hon fick då låna 20 000 kr. av sina föräldrar för att köpa det objektivet; sedan hade hon uppdrag lite då och då men inte under speciellt lång tid. Hon har i alla fall inte tjänat så pass mycket så att hon skulle kunna betala tillbaka lånet på kameran till sina föräldrar. Det som hände sen var att mäklarfirman krävde att hon gjorde mer och mer för samma "peng", ex. skulle hon ringa kunden, boka tid och åka ensam ut på landet, flera mil utanför staden där bussen går sällan (och hon hade inte körkort) och dra all utrustning med sig på bussen och sedan gå från busshållplatsen till huset - 2 km från hållplatsen och där blev hon inte insläppt för att ägaren /en äldre person/ hade nedsatt hörsel och hörde inte när hon bankade på dörren... det tog flera timmar att ta sig in i huset. Huset var överbelamrad med bråte; fanns i princip ingen möjlighet att fota för det låg högar med grejer överallt. fotograf-tjejen ringde då till mäklarfirman och berättade om situationen och fick svar att "det får du fixa annars hittar vi någon annan som kan jobba för oss". Tjejen fick städa i huset, bråka med ägaren, som hörde dåligt och var avigd-inställd till försäljningen.... Det började regna ganska mycket och det var långt att gå till busshållplatsen; dessutom har sista bussen redan gått. tjejen fick ringa sin pappa som kom och hämtade henne i sin bil /annars var hon tvungen att ta taxi - då skulle hon gå minus, ekonomiskt sett/. Sedan var hennes jobb att redigera bilder och lägga ut dem på mäklarfirmans hemsida. Allt detta för 700 kr. /och så skatt på det/. Om inte pappan kom och hämtade henne, skulle hon "gå minus" pga taxi-kostnaden.
Efter ett tag vill mäklarfirman sänka arvodet får sådana uppdrag till 500 kr. När tjejen sa att det går inte, för hon tjänar redan nu i princip ingenting på de uppdragen /så lång tid det tar att boka, åka, fixa mm/. - då blev hon uppsagt helt och hållet; mäklarfirman tog in några stycken "gratis praktikanter" från Arbetsförmedlingen, fick hon veta som skulle göra jobbet "gratis". Så slutade den historien. Mäklarfirmans ägare har också sagt att med den fina utrustningen som finns på marknaden /att köpa/ kan "en dresserad apa" ta fina bilder, eller i alla fall helt OK bilder, som duger åt dem och så "varför ska vi betala dig när det finns gott om gratis praktikanter som gör samma sak gratis?".

Det /ovan/ är en autentisk historia på hur det kan gå för dem som söker jobb som fotografer. Det kan givetvis gå olika. Men Lärdom som jag tycker man ska dra av det är följande:
- skaffa dig så mycket utbildning du kan;
- skaffa dig körkort;
- ha "plan B", om du av någon anledning inte kan eller vill bli just fotograf.

Och stanna i skolan!

Det är i alla fall vad jag tycker.

Vänligen

Julia syv