Marina
    Hej, jag skrev en fråga igår kväll och ser nu att jag fick svar, ser jag nu. Tack för en snabb respons! Therese svarade att jag bör göra lite tester för att komma fram till vad jag vill satsa på. Det är en del av problematiken. Den andra och större delen är att jag inte litar på att det ordnar sig, inte har någon framtidstro och hur skall jag då satsa på något, anstränga mig om jag inte ser mening med någonting: jag ser folk omkring mig som har tur (rika och engagerade föräldrar som har råd att betala för ungarnas fina utbildningar och körkort och resor till andra länder) och så ser jag kompisar som sliter som djur för att få mat på bordet och när man slår på TVn så blir man mörkrädd på en gång, det är bara krig och elände på nyheterna, det är mord och "gapet mellan mäns och kvinnors löner" som bara blir större, sa de nyss... "Sluta gapa så mycket"- vill jag säga till männen i så fall!. Jag ser en orättvis värld och känner mig liten och försvarslös i den. Spelar det nån roll om man kämpar, då det ändå finns andra som från början har mycket bättre position (genom hjälp från sina rika och engagerade föräldrar till exempel) och kommer att "gå om mig" tusen gånger om, oavsett vad jag gör? De tankarna försvinner nog inte även om jag gör massor med intressetester. Tack för förslaget men den löser inte mitt största problem... Suck!!! från en vilsen och ledsen Marina

    1 Svar

    Julia SYV på FrågaSYV
    Hej Marina!

    Jag förstår att det kan kännas hopplöst när det finns så många alternativ och ingenting känns riktigt självklart för dig. Det är som du säkert förstår svårt för oss att ge dig ett konkret svar på vad du ska göra med resten av ditt liv när du själv inte har en aning, men jag tycker verkligen inte att du ska må dåligt över det. Livet är orättvist, och det enda som är riktigt säkert är att det alltid kommer finnas människor i världen som på grund av olika omständigheter har det svårt, och andra som har bättre förutsättningar, och således också har fler möjligheter. Det finns ingen ensam individ som kan göra något åt det. Det bästa tipset jag kan ge dig är därför att försöka göra det bästa du kan utifrån din situation.

    Du skriver att du har ett jobb på deltid idag, vilket ju är jättebra, men också att det inte är något du vill göra hela livet, vilket är förståeligt. Mitt bästa tips utifrån den situationen är att se det som en möjlighet att kunna utforska vad du är intresserad av och vill göra, genom att behålla jobbet tillsvidare, och samtidigt, på tiden du har utöver jobbet, fundera på om det finns någonting som intresserar dig ens lite, och i så fall kanske läsa en introduktionkurs i det på halvtid, distans eller liknande.

    Funderingarna du har om livets orättvisor är intressanta och viktiga, och kanske också något du kan utveckla och vända till något positivt, då du med dina insikter kanske kan hjälpa andra människor i din situation. Exempel på jobb inom det fältet skulle kunna vara jurist, socionom, kurator, eller kanske till och med studie- och yrkesvägledare. Eftersom många av dessa yrken innebär långa utbildningar och du inte riktigt vet vad som passar dig kan du kanske titta på att läsa enstaka kurser inom något eller flera av dessa ämnen, och se om du blir inspirerad av, och får mer intresse för något av det. Exempel på kurser inom olika ämnen där man jobbar med människor, kan vara t.ex. juridisk introduktionskurs, en kurs i sociologi, i mänskliga rättigheter, IMER (internationell migration & etniska relationer) eller kriminologi. Här http://jamforutbildning.studera.nu finner man alla utbildningar som finns på högskolenivå i Sverige idag, både kurser och program.

    Det är inte alls ovanligt eller konstigt att vara nervös inför stora beslut i livet, som att t.ex. påbörja en lång utbildning, men jag tror det är viktigt att ändå våga ta ett beslut och testa sig fram. Du kan se det lite som att "resan är målet" - oavsett vad för yrke du utbildar dig till i slutändan kommer du att ha lärt dig mycket på vägen.

    Våga upptäcka dina drömmar! Att chansa och försöka är alltid bättre än att inte göra någonting.

    Hoppas att mitt svar hjälper dig lite i alla fall! Återkom gärna om du har fler frågor.
    Julia
    • : Tack så mycket. Det var ett mycket bättre svar jag fick nu. Jag skall fundera lite mera på detta men redan nu känner jag att det kanske ändå finns hopp om livet... lite i alla fall. Verkligen - tack!

    Frågor och svar taggade med '#psykologi' (5 st.)

    • Elissa

      Hur blir man gymnasielärare i psykologi och engelska genom KPU?

      Hej! Jag vill gärna bli gymnasielärare och jag hade tänkt plugga i Lund och välja ingångsämnet engelska och som mitt andraämne vill jag gärna välja psykologi men det finns tyvärr inte i någon av universiteten/högskolor nära mig. Därför undrar jag om det istället går att få en...

      Anna: : Hej Marwa; om man vill i Sverige bli Psykologilärare - så kan man först ta ut lärarexamen och sedan ansöka hos skolverket för utökning av... Läs hela svaret
    • Urtė

      Hur kan jag bli psykolog?

      Hej, jag går sista året på gymnasium. Just nu ser det ut som att jag måste ha mer poäng än jag har nu/kommer ha, för att komma in på psykologprogrammet. Vad kan jag göra?? Förutom att göra högskoleprovet då. Jag skulle kunna tänka mig jobba med KBT eller PDT. Men om jag förstår rätt så...

      Anna: : Hej, psykolog är i Sverige ett av de legitimationsyrken där socialstyrelsen utfärdar legitimation och psykologexamen är ett måste, och då ska man 100% gå på psykologprogrammet, för det... Läs hela svaret
    • Mira

      Skillnad på Psykologi 1 och Psykologi I?

      Hej. Jag läste Samhällsprogrammet med inriktning Beteende på gymnasiet och har bland annat läst kurserna Psykologi 1, Psykologi 2a och Psykologi 2b. Nu är jag intresserad av att läsa någon kurs på universitet. Jag har hittat en kurs som heter...

      Julia: : Hej Mira,nu är inte vi här på Fråga syv experter i just Psykologi, men enligt vad vi vet så är det inte samma saker man läser i gymnasiala kurser och i högskolekurser i... Läs hela svaret
    • Alice

      Vilken utbildning krävs?

      Hej! Jag skulle vilja jobba med kriminellas beteende och brott och liknande men vet inte riktigt vilken utbildning som krävs. Jag vill dock inte jobba med utredningen av brott som t.ex. en kriminolog gör, utan mer åt det psykologiska hållet. Jag har hört talas om begreppet...

      Anna: : Hej Alice, kika gärna på yrke/psykolog >>. Exempel på specialiseringar som en psykolog kan ha är bIand annat: relationspsykolog, parpsykolog, skoIpsykolog, stresspsykoIog, sportpsykolog... Läs hela svaret
    • Karolina

      Behörighet till psykologprogrammet?

      Hej! Vilka förkunskaper eller ämnen krävs för att komma in på pyskologiprommet? Nu är jag inte så påläst om vilka kurser det finns, men vill universiteten att man ska ha läst psykologi 1 & 2? Vilka intiktningar finns ens att läsa...

      Anna: : Hej Karolina, I >>Naturvet.programmets båda inriktningar ingår det alla de kurser som krävs för att bli behörighet till psykologprogrammet där kurser för Särskild... Läs hela svaret

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga