Farsan

    Hejsan! Jag är pappa till en kille på 16 år som nu går sin första termin på gymnasiet. Han hade det tufft i högstadiet och fick under ht i åk. 8 diagnosen depression. Detta påverkade såklart hans skolgång och när han mådde som sämst var det riktigt tufft. Tyvärr fick vi aldrig någon hjälp av BUP då längden på köerna är rena skämtet, dock hade han en grym specialpedagog som hjälpte till så att det blev drägligt. Under vårterminen I åk 9 vände det och han gjorde en riktigt uppryckning, även om han lyckades få betyg i alla ämnen utom språkval så blev ju inte betygen och meritpoängen skyhöga. Där och då fanns inte mycket mer att göra och det gick inte att pressa honom 'hårdare' för få blev det tvärstopp. Han meritpoäng gör ju nu att han blir begränsad i sina gymnasieval och det program han sökte och kom in på nu till hösten känner han inte längre är rätt. Det är ett teknikprogram med extremt mycket matematik i dubbel läshastighet, något som han känner att han inte klarar av och att programmet inte alls var det han tänkt sig. Han känner nu att han vill läsa ekonomi istället men hans meritpoäng från högstadiet är lite i underkant för att säkra en plats. Har försökt leta info om man kan läsa upp meritpoängen från högstadiet men som det verkar är det inte möjligt... Finns det något sätt man göra för att höja sina meritpoäng från högstadiet?? Att läsa ett program som han inte längre känner är rätt blir otroligt svårt att motivera och om han ska söka om nästa år finns risken att han inte kommer in. Det känns ju rent spontant som ett väldigt segregerande system, om det nu inte finns någon lösning! Att man mår dåligt under en del av sina tonår är ju inte helt ovanligt, men att det sedan ska hindra någon från att läsa vidare när man mår bra igen känns ju nästintill befängt. Jag tänker att vi ska väl stötta och hjälpa våra unga, inte stjälpa dem... Att hoppa på någon 'annan' linje som man inte är intresserad av blir ju en riktig pärs att ta sig igenom och för hans del känns det inte som ett gångbart alternativ. Då kommer han tappa sugen helt... Finns det någonting man kan göra, förutom att vänta tills han är 20 år och kan läsa på komvux? Tack på förhand, mvh//Orolig och trött Pappa?

    • Farsan :

      Tack för din input. Tror tyvärr inte att ett yrkesprogram faller inom han intressen eller 'läggning'.

       

      Man blir så frustrerad över hur fyrkantigt systemet är,  nu stjälper man ju en kille som vill bara för att måendet inte var på plats.

      Det är en sorglig situation:(

       

      Men jag tackar för ditt utförliga svar. Ska kika vidare på länkarna och se om vi hittar en lösning...

      Allt gott//Farsan 

    • Milla :

      Jag hoppas ni finner en lösning på situationen. Jag vill också nämna möjlighet att söka till gymnasiet i "fri kvot"; det kanske är en liten chans att komma in men ni kan ändå undersöka det (om ni vill). Fri kvot innebär att ett begränsat antal platser ska avsättas för dem som på grund av särskilda omständigheter bör ges företräde framför de övriga sökande. Se information på skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/antagning-till-gymnasieskolan#Fri-kvot

    • Milla : Ansökan i "fri kvot" är det kurator eller speciallärare som "håller i" på grundskolorna. Sedan är det i mångt och mycket upp till huvudman för den gymnasieskolan som eleven söker till att bevilja eller avslå antagning i fri kvot och jag har från de som jobbar på antagningskanslierna hört att det är sällan som det går igenom (i andra fall än om eleven har utländsk gymnasial utbildning; de som utländsk gymnasial utbildning prioriteras för ansökan i fri kvot, för att de kan inte konkurrera med sina "betygspoäng"; detta för att deras utbildningar är oftast "inte jämförbara" med en svensk grundskoleutbildning). Ni kan, som sagt, undersöka den möjligheten, alltså ansökan i Fri kvot. Eleven kan söka till gymnasiet på vanligt sätt också samtidigt som hen söker i fri kvot. Ännu ett råd från mig: låt din son gå på öppna hus och även "skugga" kanske t o m flera gånger på ekonomiprogrammet innan han söker till ekonomiprogrammet (detta för att försäkra sig om att det programmet passar honom).
    • Farsan :

      Tack snälla för din input:)

    • Milla : vi på FRåGA SYV är glada om våra svar blir till hjälp! Jag hoppas det löser sig för din son på ett bra sätt. Du får gärna höra av dig sen och berätta hur det går... Vi håller tummarna!
    Läs alla kommentarer

    1 Svar

    Milla SYV på FrågaSYV

    Hej,
    jag håller med dig om det mesta du skriver i din fråga. Jag vill börja svara med att upprepa det som skolverket svarar, när man frågar, om att eleverna har rätt att göra Prövningar. I praktiken är det svårt att genomföra, för att man blir (i det fallet du beskriver) med stor sannolikhet "bollad" mellan utbildningsförvaltningen och elevens "gamla" grundskola och varje prövningsförsök kostar också 500 kronor (mer får inte tas ut i avgift) men att anordna en prövning kostar ganska mycket mer, så de som "ska" erbjuda prövningar har inte råd (kanske man kan förenklat förklara... och så är det också lärarbrist, så lärarkapacitet inte räcker... ). Till prövningar förbereder sig eleven på egen hand, hur hen vill (självstudier, privat lärare, annat...). Du får gärna kontakta skolverket och fråga om de kan förklara hur "prövningsförfarande" i praktiken ska gå till i ert fall: ska ni vända er till elevens gamla grundskolans rektor (med frågan om prövningar)? och vad ska ni göra om rektorn svarar att ni ska kontakta utbildningsförvaltningen i kommunen där eleven är folkbokförd och därifrån får inga svar på ett tag?
    "Krokset" med prövningar är också att så länge men är elev inskriven på en gymnasieskola, så har man rätt att endast göra prövningar på sin egen gymnasieskola och endast i 2 fall: om man läst en kurs och fick F eller om undervisning i en obligatorisk kurs inte kan erbjudas. Så, då ska eleven först hoppa av gymnasiet och sedan börja undersöka om hen ska få möjlighet att göra prövningar i grundskoleämnen. Jag kan inte lova att ni kommer få igenom det med prövningar och sedan är det också ganska stressigt att på egen hand förbereda sig och ha press på sig att Höja de tidigare betygen. Man kan annars få lägre betyg (eller samma betyg) på prövningen än man redan hade. Men då behåller man sitt högre betyg (vilket är ju jättebra).

    Jag vill annars "påminna om" att det även finns en studieform som heter Folhögskola och där man kan börja när man närmar sig 18 års-dagen (man ska fylla 18 under den terminen som man börjar läsa på en folkhögskola, som tidigast). Så, man behöver inte, i vilket fall, alltid vänta tills man blir 20 år och kan börja läsa på komvux.
    Sedan finns det också Korrespondensgymnasiet, distansgymnasiet, som i sitt utbud har Ekonomiprogrammet. Kika gärna på gymnasieguiden.se/gymnasium/korrespondensgymnasiet som "specialiserar" sig på att ta in elever som inte kan gå i en "vanlig" gymnasieskola.
    EK har två inriktningar: på inriktningen Ekonomi läser man mer matte än på inriktningen Juridik. Man läser b-spåret i matte som är lite lättare/enklare än c-spåret och man brukar läsa en matte-kurs om läsåret, ej snabbare än så. Men det är ändå ganska mycket matte. Vill man läsa mindre matte, så kan man titta på yrkesprogrammen där man läser endast matte 1a som en obligatorisk kurs men kan välja läsa mer matte (oftast kan man läsa matte 2a och ibland även 3b och då har man läst lika mycket matte som eleverna på EK/inriktning ekonomi).
    Det finns ett ganska nytt yrkesprogram FS. Du/ni får gärna kasta ett öga på det programmet: gymnasieguiden.se/gymnasieprogram/FS 
    Det finns stora fördelar i att på gymnasiet läsa på ett yrkesprogram: man skaffar sig ett yrke tidigt i livet + kan mycket väl inkludera alla kurser som man behöver för särskild behörighet till den universitetsutbildning man siktar på och kan direkt efter gymnasiet komma in på universitetet. Från höstterminen 2023 ingår kurserna som krävs för grundläggande behörighet i alla yrkesprogram, så det behöver man inte längre tänka på. 
    FT/transport kan man skaffa sig körkort för flera typer av fordon (ofta erbjuds inriktning Lastbilsförare, så eleverna lär sig köra personbil först och sedan lastbil; på några få gymnasieskolor erbjuds yrkesutgång Bussförare). Att ha körkort är en stor fördel nästan oavsett vilket yrke man i framtiden satsar på. 
    På yrkesprogrammen kommer man också "ut i arbetslivet" kanske kan man säga (minst 15 veckor är det APL, en sort praktik). Att få kontakt med arbetslivet tidigt i livet är också en stor fördel. Det blir, dessutom, mer "variation" i studierna när man inte endast hela tiden sitter i klassrummet, utan lär sig en hel del även på arbetsplatserna.
    Som sagt, jag håller med dig och jag önskar också att det fanns mer resurser och stödåtgärder att ge till de som behöver det. Vi på FRåGA SYV gör vårt bästa inom det område där vi har kunskap: vi försöker ge (så snabbt vi kan) utförliga svar som pekar på flera olika alternativa lösningar och hänvisar dit vi tror frågeställaren kan få rätt/aktuell information från experter.
    Jag hoppas det här svaret jag ger dig nu blir till hjälp!
    Hänvisningar/lästips:
    https://www.fragasyv.se/info/provning
    gymnasieguiden.se/gymnasieprogram/FS 
    framtid.se/bloggar/välj-den-breda-vägen-fram-gå-på-gymnasiets-yrkesprogram!

    Studie- och yrkesvägledare

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga