Hej är det möjligt att själv plocka ihop kurser för att kunna få ut en kandidatexamen i programvaruteknik eller liknande? Och vad behöver man i så fall tänka på?
Hej Malin,
ang.Kandidatexamen så kan olika högskolor/universitet skapa sina egna lokala bestämmelser (inom vissa ramar, så klart). Ramarna är att Kandidatexamen måste omfatta minst 180 högskolepoäng och minst 90 hp* måste vara i "huvudämnet". De resterande 90 hp kan vara i närliggande ämnen - och minst 30 hp av de resterande 90 hp brukar man kunna ha "vilka högskolepoäng som helst, bara de är godkända". Men ibland på vissa lärosäten kan man ha fler "fria poäng", t.ex upp till 60 hp.
* hp = högskolepoäng
De råd jag kan ge är att
1. prata med Studievägledare just på den högskola/universitet där man vill ta ut sin kandidatexamen och fråga vilka betämmelser just de har på just det lärosäte;
2. se förteckning över vilka kurser som ingår i programmet - och i fall man läser exakt samma kurser och får godkända högskolepoäng i dem, så ser jag inte ngt hinder i att sätta ihop dem i kandidatexamen /men återigen är det inte fel att kontakta Studievägledare eller Programansvarig just där - därifrån man vill ta sin examen/.
Du frågar också om "liknande" - och jag undrar om det är Programmering som du i första hand är intresserad av, eller ngt. annat kunskapsområde?
Bästa hälsningar
ANNA
Hej igen,
jag idag har samrått med kollegorna och också med en sakkunnig. Vi kom fram till att vi vill rekommendera att i första hand satsa på ett program.
Det är inte förbjudet att försöka plocka ihop en kandidatexamen av fristående kurser. Dock är det ganska omständigt. Studievägledare på högskolor/universitet ofta "vägrar" delta i detaljplaneringen av ihopplockningen av kandidatexamen, utan säger att det den studerandes eget ansvar att ta reda på (hur det vill på egen hand) och söka de "rätta kurser". Vilka kurser som är "de rätta" kan de studerande inte veta med någon större säkerhet, utan måste mer eller mindre gissa och hoppas på tur. Varför studievägledare inte vill delta i detaljplaneringen, för att det är mycket tidskrävande och man måste ha "plan A", "plan B", "plan C" och så vidare, "om jag inte kommer in på den kursen, kanske jag kommer in på den... eller kanske på den". Utbildningsutbud förändras. Vissa kurser startar bara på höstterminen, inte på våren (eller tvärtom). Det är alltså "för jobbigt" och studievägledare på högskolorna känner att det inte är deras ansvar att komma fram till "tusen olika varianter" på vad som kan ingå i en kandidatexamen. De säger ofta så här: "läs vad du själv tycker passar, ta sedan dina betyg till mig - så ska vi se om du har uppnått kraven för kandidatexamen". Och har man inte uppnått, då kanske man kan få råd på vad man ska läsa till men sedan är det återigen inte säkert att man kommer in på de kurser som man måste läsa till... :( Ganska omständigt, tidskrävande och osäkert.
Det är endast om den studerande läser exakt samma kurser som ingår i programmet, som man garanterat vet att man kommer uppnå kraven för kandidatexamen, men varför i så fall inte söka till ett program?
Enligt den sakkunnige är det största problemet när man sätter ihop kandidatexamen av fristående kurser att hitta var man kan läsa "kandidat-kurs", där man skriver kandidat-uppsats. Det är inte alls självklart att en sådan kurs går att hitta som en fristående kurs.
Ännu ett problem är att alla kurser som man behöver för sin kandidatexamen inte går att hitta på distans, utan vissa ges vara som "bundna" dvs man måste "gå i skola", men man kanske kommer på en sådan kurs på en högskola väldigt långt från där man bor, då måste man flytta för att läsa i en halvtermin kanske... och hur lätt är det att hitta bostad nu för tiden? :(
Det finns, alltså, ett antal praktiska hinder, inklusive det faktum att man kankse inte kommer "vidare", till nästa kurs. För att i fall man inte läser ett program, är man inte garanterad plats på nästa kurs, utan man kanske kommer in... eller kanske inte kommer in.
