Hej Annika,
Som anställd personalvetare har man ofta yrkestitIar som Personaltjänsteman, HR-speciaIist, HR-generalist, HR-business partner, HR-strateg, PersonaIsekreterare, Personalspecialist, Personalansvarig, Personaladministratör, HR-konsuIt, PersonaIchef eller Rekryteringsansvarig/Rekryterare.
Men på små företag är det ofta så att hen som betalar ut löner (löneadministratör), är även samma person som är Personalchef och Rekryterare och "konflikthanterare" (en sort kurator för de anställda).

Personalvetare är ett samlingsbegrepp för ett stort antal olika yrken. Och de yrken är, dessvärre, inte reglerade, i alla fall inte i Sverige, vilket betyder att det ej finns licens eller legitimation som skulle säga "personalvetare"... utan varför arbetsgivare får fritt göra egen bedömning och anställa precis vem hen själv vill. Det gör det väldigt svårt att ge råd ang. utbildningar.

De Kunskaper som arbetsgivare efterfrågar när en "personalvetare" anställs är bland annat:
- goda kunskaper om "hur det funkar i det svenska samhället" - både på arbetsmarknaden och i övrigt
- ekonomiska kunskaper
- kunskaper inom arbetsrätt
- konflikthanteringsförmåga
- bevis på att man kan och vill lära sig nya saker (detta för att nya regler och nya data-möjligheter tillkommer och man måste snabbt och ofta också på egen hand kunna sätta sig in i dem).
Ibland kan "andra meriter" som t.ex körkort och vissa språkkunskaper efterfrågas och det också bli avgörande för vem som får jobbet. T.ex om företaget samarbetar med Tyskland, har jag svårt att tro att man kan få jobb som personalvetare på det företaget om man ej kan tyska; varför körkort kan krävas - för att vissa företag har lokaler på flera ställen som kan vara svåra att komma till utan bil (och någon privat chaufför får man ju inte... så man får köra själv). Så, det kan i vissa annonser stå Körkort B, för personbil - ett krav. Tillgång till egen bil - meriterande. Och i så fall kommer de att välja endast bland sökande som har körkort... även om andra kanske har högre meriter och (egentligen) kanske t o m skulle passa bättre.

Vilken utbildning "rekommenderas"?
Jättesvår fråga. Detta pga det jag skriver ovan.
Du kan se i platsannonser - det står ofta "personalvetarutbildning" eller "motsvarande utbildning som arbetsgivare anser passande". Alltså, arbetsgivare ser vem som söker jobbet och väljer (och vrakar) bland alla sökande. Det är inte ovanligt med upp till tusen ansökningar till en tjänst som kanske inte ens är på heltid tillsvidare.
Som nyutexaminerad måste man vara beredd att ta korta vikariat och deltidsanställningar, är jag rädd. Och så måste man vara beredd att läsa mer efter kandidatprogrammet, i fall man ej får ngt. jobb.
Det kan också vara så att man ej får ngt. jobb efter masterprogrammet heller. Då läser man alla kurser som man "kommer åt" som man tror kan höja anställningsbarhet; ber att få komma in på praktik och söker sommarjobb... men det finns inga garantier.
Men du förväntar dig ett konkret svar, antar jag och då svarar jag: läs vilket personalvetarprogram som helst och vid sidan av försök skaffa dig kunskaper i Arbetsrätt, Ekonomi (så mycket som möjligt); löneutbetalningssystem (bra om du t.ex lyckas få sommarjobb som löneadministratör); konflikthantering och språk (mycket bra engelska krävs + helst minst ännu ett språk som inte är svenska eller engelska är "bra att kunna").

Yrkeshögskola
Du kan också "kasta ett öga" på yrkeshögskoleutbildningar inom "lön" som t.ex löneadmin., löneekonom och lönekonsult. Det är inte ovanligt att man efter examen från högskola/universitet söker jobb i ett par år men ej får ngt. inom det område som man är utbildad inom (jobbar kanske med ngt. helt annat, vilket i och för sig också är bra för att det ger arbetslivserfarenhet) och söker sedan till Yrkeshögskola.
YH ger jobb. Varför? Jo, av flera anledningar: yh-utb är framtagna i direkt samabete med näringslivet; start på en yh beviljas endast om prognosen är att just den kompetensen behövs i stor grad; i yh ingår nästan alltid ganska mycket praktik (LiA, Lärande i Arbete - kan vara upp till en tredje del av utbildningen); ofta får man jobb på sin praktikplats eller via rekommendation som man får på praktikplatsen.