Sök efter frågor

Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 31881 frågor besvarade.

    Vad räknas som problematik för distansstudier?

    1 Poäng
    vilsenpånatur

    Hej! Började gymnasiet för 1 månad sedan och har under den tiden börjat må ganska dåligt. Trivs inte i klassen, sover dåligt, äter dåligt, får ångest av att tänka på och gå till skolan och börjat koncentrera mig sämre (har innan haft bra koncentrationsförmåga) samt glömmer bort vissa saker. Har "egentligen" inga svårigheter i skolan, eller har inte haft innan. 

    Jag hoppas dock kunna ansöka till Korrespondensgymnasiet då det känns som ett bättre alternativ. Pluggar bättre hemma (blir inte störd eller avbruten som när lektionen slutar) och slipper då ångesten kopplad till skolan. Vet att det är obligatoriska labbar på natur, men detta är inte ett problem. Att vara och åka till skolan nu är överväldigande och väldigt uttröttande och min huvudvärk ibland gör det inte bättre. Detta oroar mig då det endast gått en månad.

    Har pratat med min förälder om min hälsa och vi ska kontakta psykolog. Funderar dock på att prata med skolkuratorn också. För att plugga på Korr krävs problematik. Kommer detta kunna räknas som detta, eller är det för vagt? Tar det lång tid att hinna få uttalande från kurator innan ansökan stänger? För att plugga på distans krävs bra självdisciplin och planering, men det tror jag att jag har. Åtminstone vad jag märkt hittills. Tacksam för svar<3

    1 Svar

    1 Poäng
    Milla SYV på FrågaSYV

    Hej,
    tråkigt att du upplever problem med din hälsa i samband med gymnasiestudier. Du får ansöka till Korr-on-line (alla får göra ansökan) och det är en bedömning som görs av de som jobbar med antagning till den skolan som sedan kommer att gälla. Vid ansökan laddar du upp det du har att "komma med": har du utlåtande från psykologen, kurator eller skolläkare eller en annan läkare - bifoga de "papprena" som kan vara t.ex sjukskrivningsintyg, utlåtande från en psykolog, utlåtande från kurator och "utlåtande från dig själv" (det du skriver i frågan här, där du beskriver hur du mår och vilka problem du upplever i samband med skolgången).
    Men jag tänker också så här: du skriver "det har bara gått en månad" och Just det! Det har bara gått en månad och omställningen vid övergång från grundskola till en annan/högre skolform som gymnasiet är kan ta tid. Det kan ta tid att vänja sig vid en annan skola, nya klasskamrater, nytt sätt att studera... Nu säger jag inte att det är så för dig utan jag säger att så kan det vara och det kan därför bli mycket bättre med tiden som går och t o m mycket-mycket bättre "av sig självt" (alltså, bara för att du vänjer dig vid gymnasiestudierna). Hur lång tid det kan ta att få utlåtande från kurator eller från en psykolog kan jag tyvärr inte svara på. Mitt råd är att du går och pratar med kuratorn på din skola så fort som möjligt. Kuratorn bör kunna kontakta skolpsykologen och skollärare om hen anser att det behövs. Det skadar inte heller om du går och pratar med skolsköterskan; hen kan förmedla kontakt till skolläkare också (är i alla fall min erfarenhet).
    Det finns för- och nackdelar vid distansstudier och de "slår" olika för olika studerande. Ja, det kan mycket väl vara så att du lär dig bättre på egen hand (vid distansstudier) men den andra (sociala) delen av skolgången "tappar" du i så fall. Och senare, efter gymnasiet, så kan det bli ännu svårare att studera eller jobba när du måste gå till skolan eller till en arbetsplats ... det är det jag tänker på. Att hitta eftergymnasiala studier på distans kanske inte är omöjligt (dock är urval av utbildningar i så fall ganska begränsat) men att sedan också hitta en arbetsplats som låter dig jobba på distans utan att behöva gå till "kontoret" eller en annan arbetsmiljö borta från hemmet är mycket svårt. Antal sådana jobb är väldigt (extremt) begränsat. 
    Känner du ett talesätt "Det man gör ofta, gör man ofta bra"? Det handlar om att träna sig till "saker och ting": ju oftare man upprepar ngt., desto större chans att man börjar bli bra på det... och även så här blir det oftast: "ju oftare man går till skolan, desto bättre blir man på att trivas i skolan..." - du kan försöka hitta små trevliga "moment" i skolan, som t.ex att det serveras god mat på skollunchen och att det finns fina blommor i elevrummet, att lärare i "de här ämnena" är mycket kunniga och även mycket bra på att lära ut... allt från inredning i skollokalerna till att du tycker att vissa ur skolpersonal är extrabra/duktiga på sina jobb och att vissa elever i din klass kan imponera på dig med att de lärde sig svenska mycket bra på mycket kort tid eller att de utövar ovanlig ("rolig")sport eller hinner ha två extrajobb vid sidan av gymnasiestudier.
    De teoretiska kunskaperna inom ämnena behövs, men det behövs också annat: att kunna "finna sig i nya sammanhang" och anpassa sig och börja trivas, när man kommer till en ny studiemiljö eller till en ny arbetsplats (vilket de flesta människor behöver göra ganska många ggr innan de når pensionsåldern).
    Jag hoppas innerligt att någonting i mitt svar hjälper dig! Du får gärna återkomma och berätta hur det går!
     

    Studie- och yrkesvägledare
    • vilsenpånatur :

      Hej igen, nu har det gått ungefär 5 månader och det har blivit lite bättre. Förvisso trivs jag i klassen men märkligt nog har jag fortfarande ångest. Är ofta väldigt orkeslös, vilket delvis beror på att jag numera vet att jag har järnbrist, men att jag kanske utarbetade mig i grundskolan så att jag nu inte har något mer att ge. Hade tidigare bra koncentration men nu har jag svårt att fokusera tyvärr. Men jag har kontakt med psykolog, det är alltid något.

       

      Hoppas på att komma in då jag psykiskt nog inte kommer klara ett helt läsår i fysisk skola då det just nu tär på mig väldigt mycket även om jag har en vän att umgås med i skolan, vilket räcker mer än utmärkt. Men henne kanske jag kan umgås med ändå, eller jobba och hitta vänner utöver skola när jag är på banan igen (förhoppningsvis om något år). Tankar om detta/min situation? Borde jag bita ihop och gå kvar i nuvarande skola och hoppas att jag inte mår sämre? :)
    • Milla :

      Du skriver om att du har kontakt med en psykolog, vilket jag tycker är jättebra. Och jag vill råda dig att samråda med psykologen ang.vad som gagnar dig mest på kort och på lång sikt; psykologen kan rekommendera att du tar paus från studierna eller att du studerar på deltid t.ex på halvtid. Psykologen ha läst fem år på universitetet inom sitt område, "psykologi" och hen har också lärt känna dig och din situation (förhoppningsvis ganska bra eller i alla fall mycket bättre än jag, som aldrig träffat dig och vet endast det du skriver i din fråga och i dina kommentarer). Jag vill hjälpa dig och ge dig det bästa rådet, men jag vet inte vad det rådet skulle vara. Du känner dig själv och bör agera utifrån hur du mår, hur mycket du orkar och vad du tror kommer att gagna dig på bästa sättet. Förutom psykologen kan du samråda med kurator på din skola, skolkurator, och med skolsköterskan men också med din klasslärare/mentor.
    Logga in

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga