Rosina
    Min historia är lång, men för att underlätta för er ska jag försöka skriva så kortfattat som möjligt.
    Jag började gymnasiet (estet) hösten 2011 när jag var 16 år och hade gått ut högstadiet med bra betyg.
    Allt gick bra tills våren 2012, i april blev jag svårt sjukt, livet blev kaotiskt och jag blev sjukskriven resten av terminen. Jag trodde att mitt tillstånd skulle förbättras och att jag skulle kunna börja igen till hösten, men så blev det inte.
    Skolan sa att dom skulle erbjuda hemundervisning så mycket som det gick, men så blev det aldrig heller. Skolan ville ha en bedömning från min läkare om jag skulle kunna börja läsa, men läkaren sa "inte just nu."
    Så jag väntade i månader men ingenting hände, läkaren bestämde att jag skulle sjukskrivas ännu längre och skolan hörde inte av sig efter det.
    Inte förrän nu, sista året, när mina klasskamrater tar studenten. En kurator kontakte min mamma, frågade om "jag fortfarande levde" eftersom att jag fortfarande var inskriven i skolan och inga av mina lärare hade informerat henne om mig.
    Min mamma är besviken på hur kommunen hanterat det hela och jag känner mig orolig för framtiden.
    Jag undrar nu, är det kört för mig? Jag saknar att gå i skolan så mycket och det är planerat att jag snart ska sluta med medicineringen.
    Jag har hört om många ungdomar över 20 som börjat ettan på gymnasiet, kan det stämma?
    Jag känner mig så ledsen att jag missat flera år av mitt tonårsliv, jag skulle göra vad som helst för att dra tillbaka tiden och förhindrat att jag blev sjuk.
    Vad är åldersgränsen för gymnasiet?
    Har jag verkligen inga möjligheter kvar?
    Jag skulle älska att gå i skolan igen, men jag vet att jag behöver en del stöd, vilket inte är en möjlighet om man läser på Komvux, har jag förstått.
    Att välja estetlinjen är det bästa jag gjort i mitt liv, jag är väldigt intresserad.
    Det är plågsamt att se mina kompisar göra sig klar för studenten, jag kunde också varit med. Jag valde inte att bli sjuk.
    Tack så jättemycket för att du tog dig tid och läste mitt meddelande. Ett detaljerat svar, även om det är ett negativt svar, skulle verkligen uppskattas.
    Tack ännu en gång för din tid! :)

    1 Svar

    Helena SYV
    Hej Rosina! Ibland händer det saker i livet som vi inte kan påverka hur mycket vi än vill och sjukdomar av olika slag är en del av det.Det är ändå glädjande att du verkar vara på gång igen och mår bättre. I takt med att du mår bättre så kommer också tankar om framtiden och det är positivt. Jag förstår att det finns känslor hos dig som skulle vilja vrida tillbaka tiden och att det känns lite jobbigt med kompisar som tar studenten. Men jag tror att det är viktigt att du försöker att inte fastna i det utan försöker finna din egen väg nu. Den som är över 20 år kan inte gå ungdomsgymnasiet, men är man 19 så kan man börja åk 1. Men många som är ett par år äldre väljer också bort ungdomsgymnasiet, det är ju en viss skillnad både åldersmässigt och ibland mognadsmässigt mellan en 16-åring och en 19-åring. Jag tror att det skulle vara bra för dig att träffa kuratorn och syven på din skola så att ni tillsammans skulle kunna diskutera igenom det här. Det som jag slås av när jag läser din text är att du har ett starkt estetiskt intresse men att du också vill ha någon form av stöd. Jag vet inte hur eventuell stöttning på den kommunala vuxenutbildningen skulle kunna se ut i just din kommun men det är något som din studie- och yrkesvägledare skulle kunna hjälpa dig att ta reda på. Jag kan inte heller svara på vilka kurser inom vuxenutbildningen som finns i just din kommun. Med ditt starka intresse för estetiska ämnen så kanske det är viktigt att du läser just det för att kunna fortsätta att må bra och utvecklas. Ett alternativ för dig skulle kunna vara folkhögskola, där har du möjlighet att dels kunna läsa de ämnen som du har missat under din sjukdomstid och som du behöver ha i framtiden men även få möjlighet att utöva estetiska ämnen alltefter intresse. På folkhögskola så är det stort fokus på hela människan och hennes utveckling och med största sannolikhet så skulle du kunna få den stöttning som du behöver där med den helhetssyn som finns. Du hittar olika folkhögskolor på www.folkhogskola.nu . Det finns dagkurser och skolor som har internat där man kan bo och skolor som har fokus på olika estetiska ämnen.
    Försök att ha fokus på framtiden och inte det som varit, du är inte ensam om din situation även om det kanske känns så just nu. Det finns vägar som passar just för dig ska du se. Stort lycka till! Helena

    Frågor och svar taggade med 'omotiverad' (3 st.)

    • Elim

      Ska jag byta och när i så fall?

      Hallåhallå! Jag har gått naturbruk på Hvilan Utbildning under en termin nu. Jag har trivts helt okay. Jag har några kompisar och klarar utbildningen, men jag mår bara sämre och sämre. Större delen av folket är negativa och har ingen motivation, det smittar av sig på mig. Svenskan, engelskan...

      Mikael: : Hej EIim, beklagar att du känner som du gör. Det är definitivt inte bra om du mår så dåligt som du gör! Har du pratat med skolans kurator? Har du berättat för någon... Läs hela svaret
    • Karin

      Vad ska jag göra om jag vantrivs i klassen?

      Hej! Jag började på natur i år och linjen känns helt rätt! Tyvärr trivs jag inte alls i klassen och känner att alla de andra i klassen är väldigt omotiverade och utseendefixerade. De sitter exempelvis och rangordnar killar och tjejer i klassen baserat på utseende... Har verkligen försökt ge...

      Anna: : Hej Karin, jag tänker så här: du kan ju koncentrera dig på Studier, du gör läxorna, lyssnar noga på vad lärare säger på lektionerna och pluggar så som du... Läs hela svaret
    • Oleg

      Hur måtiverar man omotiverade vuxna, några förslag?

      hej, jag arbetar som "jobbcoach" med arbetslösa och några är ganska så nära pensionsåldern... och de har liksom "gett upp" kan man kanske säga. Mitt jobb, oavsett vad jag tycker om självaste upplägget av uppdraget, är det, trots allt, att motivera dem så att de går ut och skaffar sig ett jobb...

      Mikael: : Hej Oleg, ja... det kanske inte är så jättemeningsfullt att motivera till aktivt jobbsökande om personen i fråga ska gå i pension om 3 veckor. Här håller jag med... Läs hela svaret

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga