Frågor och svar taggade med 'depression' (12 st.)

2 Poäng

Lill 2014-11-24

Hej!
Jag trivs inte alls på den skolan jag går på nu. Vi läser med 5(!) olika grupper. Också glömmer lärare hela tiden bort att vi är där. Jag, som är motsatsen till min klasskompis, har svårt att prata med nya människor och när vi läser med så många grupper så hinner jag aldrig prata med någon. Jag funderade på att byta skola andra terminen i ettan men pendlingen med buss avskräckte mig. Nu så gråter jag väldigt ofta och känner helt enkelt att jag inte orkar med detta mer. Och eftersom vi är så få finns det i princip inget man kan ändra på och jag har ändå sagt detta i ett halvår och inget har ändrats (kanske t.om blivit värre). Så därför undrar jag om det finns möjlighet att byta skola även om man kanske inte läst samma ämnen. Eller byta program men att inte börja om från ettan? (Jag läser ES)

2 Svar

1 Poäng

Liselotte SYV på GymnasieGuiden 2014-11-24

Hej Lill, verkligen JÄTTETRÅKIGT att du har hamnat i den situationen att du inte trivs på skolan och gråter varje dag! Har du pratat med kurator på din skola? Vad säger din klasslärare/mentor? Har dina föräldrar /vårdnadshavare/ klagat hos rektor? Du är inte myndig och dina vårdnadshavare har både rätt och skyldighet att lägga sig i din skolsituation.

Vilken inriktning på ES läser du?
På ES är olika inriktningar nästan som olika program - skiljer sig ganska mycket till skillnad mot andra högskoleförberedande program, där inriktningarna inte spelar så stor roll, som de gör på ES.

Var i landet bor du? Detta frågar jag för att försöka hitta skolor nära dig. Du kan annars själv söka på http://www.gymnasieguiden.se/gymnasium - bland de nästan 900 gymnasieskolor i Sverige. Välj rätt län/kommun i rullgardinen och sedan program och inriktning - så får du fram de skolorna som erbjuder olika program/inriktningar.

Kan du tänka dig byta till ett yrkesförberedande program?
Vill du byta till samma utbildning som du går nu men på en annan skola? Om jag förstod dig rätt, så finns inte samma utbildning närmare än på 6 mils avstånd.
Skulle det funka om du t.ex. kunde bo på skolorten måndag-fredag och åka hem på helgerna? t.ex. om ni har någon släkting du kan bo hos? eller hyra ett rum? din kommun kan hjälpa till med att betala en del av kostnaderna för boende och resor - i fall du går via kurator.
Jag funderar också på Riksrekryterande utbildningar - om du kunde byta till en sådan. Där finns det oftast internatboende, eftersom elever från hela landet söker och kommer in på Riksrekryterande utbildningar.
Jag hittade 82 skolor i Sverige med Riksrekryterande utbildningar: här finns det allt från Flygtekniker till Samiska näringar att söka... men eftersom är inte är helt säker på vad du kan tänka att läsa, sök själv på http://www.gymnasieguiden.se/gymnasium?query=&program=&variant=2&school_type=&county=&order=school i fall du vill försöka hitta en passande Riksrekryterande utbildning.
För att byta - måste det finnas EN LEDIG PLATS. Nästa steg blir det - att Rektor på den nya skolan måste fatta beslut att ta in dig. Det innebär extra arbete för personal om en elev tillkommer senare och speciellt om eleven byter från ett annat program eller en annan inriktning. Så det finns tyvärr inga garantier på att du får byta, men jag hoppas verkligen att det skall gå att ordna på ngt. sätt så att du börjar trivas i din skola.
Bästa hälsningar! Återkom med svar på mina frågor, så skall jag försöka hjälpa dig allt jag kan!
Liselotte SYV

Liselotte

-1 Poäng

Milla SYV på FrågaSYV 2014-11-26

Hej Lill, jag har full förståelse för att det är jobbigt om man inte är med i gruppen. Nu läste jag att du har en bra klasskamrat, en person i alla fall som du är bra kompis med, om jag förstod dig rätt.
Det låter kanske grymt om jag säger att jag vill ge dig råd att försöka "tuffa till dig" lite och bli mer självständig i dina känslor, ditt sätt att vara mm. - detta pga det är jättesvårt att garantera att du kommer i framtiden att hamna i "goda vänners sällskap" på vidare utbildningar & på arbetsplatser. Det är slumpen som avgår vilket "gäng" man hamnar i och då är det tur/otur eller anpassningsbarhet hos individen /det kan man också försöka träna på/ alt. att man är mer självständig, lite mer av en "ensam varg" som gör "sin grej" och inte är så beroende av vad andra tycker och gör. Tänk på saken!
Det är jättetrevligt, så klart, att vara en i ett trevligt gäng, då trivs man kanonbra och det är tur när det blir så, men samtidigt så lär man sig inte ngt. nytt vad det gäller "anpassa sig till en något mindre trevlig omgivning" som man har mycket nytta av i fall man i framtiden hamnar i en sådan.
Att hitta en studiegrupp eller en arbetsgrupp som man trivs med - är jättebra, men svårt. Det finns inga garantier. Och vad gör man om det enda jobbet man fick är på en "otrevlig arbetsplats" där ingen hälsar på dig och du inte kan få fram varför det är så. Det är värsta scenariot, men kan hända och det är en jättebra "träningsläger" om man på gymnasiet har överlevt detta och vet att man klarar av! Vi får givetvis hoppas att du inte hamnar i den sittsen som jag beskrev här, men bara rena vetskapen om att du KAN KLARA AV DET - gör dig starkare som person och det syns utåt och känns på dig, så att säga - att "här kommer det en tuff tjej" som ingen kan "sätta sig på", som klarar sig även om "alla" är emot henne. typ -så... *L* :-) ! hoppas du förstår vad jag menar.
Allt handlar ju givetvis om "grad och omfattning" och hur otrevligt det är för dig kan ju bara du veta och man kan givetvis inte stå ut med det som man INTE kan stå ut med. Det finns gränser för man kan tåla.
Jag försöker inte övertala dig att ge upp försök att byta utbildning, jag vill bara försöka få dig att KANSKE börja tänka på gymnasiet som Förberedelse "läger" på OLIKA SÄTT - inte bara kunskapsmässigt, utan även Socialt - att det KAN VARA SÅ att man inte hamnar i en "rätt" arbetsgrupp alla gånger - och då är det bra att ha gått "förberedelse" kurs i hur man klarar sig ändå. *L* :-)
Jag är helt säker på att om några år, när du tittar tillbaka på din tid på gymnasiet, kommer du att vara STOLT över dig själv för att du klarade ngt. som var svårt för dig, övervann hinder, så att säga. Oavsett VAD det är som är svårt för oss, växer vi som människor när vi övervinner svårigheterna.
Bara tänk lite på det som jag har skrivit här nu...
Hoppas det blir till någon hjälp! *L* :-)
Hör av dig igen och berätta hur det går, OK?
Milla SYV

Studie- och yrkesvägledare