Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32069 frågor besvarade.
Framtid i sociologi eller kriminologi?
2Poäng
Ellinor
Hej!
Jag har väldigt svårt att klura ut vad jag ska bli. Jag har gått samhäll beteendevetenskap och har alltid haft lätt för ämnen såsom svenska, engelska, sociologi, psykologi etc. Jag har ofta fått höra att jag uttrycker mig bra både i tal och skrift och att jag är noggrann och gör saker ordentligt. Först tänkte jag att jag skulle bli landskapsarkitekt men nu känns det som att jag inte är tillräckligt kreativ eller duktig på matte för att trivas i det yrket.
Jag tror att jag skulle vara bra på att arbeta med olika typer av utredningar eller att organisera/medverka i ledning av någon organisation eller liknande. Det enda jag kan komma på är att läsa sociologi eller kanske kriminologi men när jag läst om det verkar det vara så otroligt tuff arbetsmarknad vilket skrämmer mig. Finns det verkligen inga jobb för någon som läst det och är arbetsmarknaden lika hård om man läser en master efteråt? De flesta sidor säger bara att det är hård konkurrens för beteendevetare men specificerar inte inom vilka områden arbetsmarknaden är svårare eller lättare. Det vore ett mardrömsscenario för mig att läsa en utbildning inom exempelvis kriminologi och sedan hamna som kriminalvårdare, eller sociologi och sedan bli biståndsbedömare eller socialsekreterare. Där vill jag verkligen inte hamna. Jag vill inte arbeta "med" människor på det viset utan snarare "om" människor och samhälle. Forskning är också någonting som intresserar mig.
Har ni något förslag om ett yrke ni tror skulle passa någon som mig? Och vad är era tankar kring de linjer jag funderar på?
Hej, jag vill börja med yrket Forskare - mot forskning man man sträva efter i princip vilken högskoleutbildning som helst; vägen är dock lång, svår och osäker. Man ska vara mycket duktig, vara beredd på att läsa i många år och även ha lite tur (t.ex utlyses inte doktorandtjänster varje och ibland kan gå flera år innan det finns ngn doktoranstjänst att söka till, sedan finns det inga garantier på att få tjänsten). Sedan går vi vidare till Beteendevetare som är ett samlingsbegrepp för ett antal olika yrken. Grundutbildningen är på 3 år (man läser mot kandidatexamen eller mot yrkesexamen och det tar 3 år på heltid). Hur arbetsmarknaden förändras på 3 år är det ingen som egentligen vet. Det finns prognoser men de kan slå fel. Sedan kan "saker" hända som t.ex Covid.19 - och vem visste att det skulle ske? :( Det vi vet om yrken berättar vi på www.framtid.se där över 2.ooo yrken beskrivs. ang.arbetsmarknaden kan man inte säga ngt definitivt/garanterat ens om dagens läge - för att det kan se olika ut i olika delar av landet. Är man beredd att flytta inom hela Sverige, ta korta vikariat (till att börja med), jobba deltid eller jobba med ngt som man egentligen inte har tänkt sig (i alla fall till att börja med) - har man större chans att "få in foten" och kan på sikt få ett jobb som man trivs mycket bra med och även den lönen som man siktar på.
ang.läsa på avancerad nivå - t.ex masterprogrammet Efter grundutbildning, alltså med kandidatexamen eller yrkesexamen på 180 hp, som innebär studier i 3 år på heltid på högskolenivå, kan man söka och konkurrera om plats på magister (1 år) eller master (2 år) påbyggnadsutbildningar. De ligger på avancerad nivå. Att man söker till en utbildning betyder inte att man garanterat kommer in. Ofta gör man så att man efter grundutbildningen söker jobb och i fall man ej får ngt jobb som man vill ha, söker även till utb.på avancerad nivå. Om man då kommer in på utb.på avancerad nivå, kan man ändå fortsätta söka jobb hela tiden och avbryta sin utbildning om man får det jobbet man vill ha. Du frågar om det är större chans att få jobb med mer utbildning. Men det finns tyvärr inte ngt. definitivt svar på den frågan, i alla fall inom inom de områden som du är intresserad av. Arbetsgivare kan tänka olika. Ngn arbetsgivare kan tycka att det räcker med grundutbildningen på 3 år och om den personen även har jobbat i några år, alltså har arbetslivserfarenhet är det en bättre kandidat för tjänsten än ngn som endast har läst jättemycket och kanske aldrig har jobbat.
ang.konkurrens till tjänsterna inom beteendevetenskap Det finns säkert större behov (de facto) att anställa än det finns resurser till. Alltså finns det arbetsuppgifterna som inte görs pga det ej finns medel att betala löner och då blir det få tjänster och många som vill ha de jobben. På så sätt blir det hög konkurrens. Vem som får jobbet beror ibland på ren "tur". Det gäller att finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt och passa in på den profilen som just den arbetsgivaren har tänkt sig... Ibland kan språkkunskaperna (t.ex att man kan ngt ovanligt, i Sverige, språk) och att man har körkort spela avgörande roll. Det är därför bra att "rusta upp sig": lära sig så mycket engelska + ännu ett annat språk (helst) som möjligt och skaffa sig körkort; skaffa sig "relevant utbildning" och vara flexibel vad gäller arbetsort, arbetstiderna, lönen mm - i alla fall under de första åren i arbetslivet.
Jag har stor förståelse kring det att du inte vill utbilda dig till arbetslöshet. Det finns sällan ngn som har det som mål att läsa i många år men ej kunna få jobb sen. Ang.kunna få jobb - så är det så här: så länge det ej finns jobbgaranti, så vet man inte vem som får jobb, när, vilket jobb eller ens Om den personen för jobb, över huvudet taget. Tyvärr finns det exempel på att man "utbildar sig i onödan" om man får lov att säga så: t.ex om man jobbar som Undersköterska och utbildar sig till mitt yrke, Studie- och yrkesvägledare i 3 år, men sedan går tillbaka och fortsätter jobba som undersköterska i många år - kanske fram till pension pga man ej lyckas få jobb på SYV-utbildningen... finns säkert några sådana och liknande exempel. Man kan alltså inte få ngn garanti. Du får fundera på om du vill satsa på utbildning som har mycket goda framtidsutsikter (dock ej ngn garanti), som t.ex Lärare, Sjuksköterska eller Polis... eller om du vill söka studier inom de ämnena där dina intressen ligger och få se sen vart det "bär". Det finns nog inget jobb där man stormtrivs varje dag. Utan man får under vissa perioder "stå ut" med de arbetsuppgifter man egentligen vill ha och göra så gott man kan. Det finns också personer som satsar på hobby, alltså de skaffar sig jobb för att kunna försörja sig och har det trevlig och "bra" på fritiden, när de utövar sina Hobby. Du tycker kanske att jag gav ett "luddigt" och intet-sägande svar och jag kan absolut förstå att man kan känna så. Men, jag kan ju inte veta att du får jobb, kan inte veta hur arbetsmarknaden förändras på flera års sikt (som sagt arbetsmarknadsprognoserna kan slå fel).
Studie- och yrkesvägledare
Frågor och svar taggade med 'optikerprogrammet' (8 st.)
Hej! Det är så att jag har alltid velat bli en optiker. Det är mitt drömjobb. Jag har sökt två gånger nu men har aldrig lyckats bli antagen, tyvärr. Jag satsar på högskoleprovet eftersom mina betyg från skolan inte är så...
Milla : :
Hej!optikerprogrammet kräver inte att man först skulle utbilda sig till optikerassistent, så du kan absolut avbryta din utbildning till optikerassistent om du kommer in på optikerprogrammet eller... Läs hela svaret
Hej! Jag undrar varför man endast kan söka till hösten om man ska anmäla sig till optikerprogrammet? Andra utbildningar kan man redan börja plugga på våren men optikerprogrammet går endast på hösten. Varför är det så?...
Milla : :
Hej! de flesta Utbildningar i Sverige börjar på hösten och ett mindre antal börjar på våren; finns också Utbildningar som börjar både höst och... Läs hela svaret
Hej! Jag hade tänkt att plugga till optikerprogrammet till höst och det finns i Kalmar och i Stockholm, och nu har det tydligen också kommit till Göteborg vilket är bra. Men jag vill ha en mer chans att komma in och har därför hört att det går...
Milla : :
Hej!ställ din fråga till Öresund direkt, där finns experter på att bo, jobba och även studera i Danmark. Tänk dock på att när du är färdigutbildad Optiker i Danmark,... Läs hela svaret
Hej! Jag går på Sam-beteende och har nämligen funderat på att gå optikerprogrammet men undrar om man behöver höga antagninspoäng eller om självaste utbildningen är svår? Hur ser matten till exempel ut?
Milla : :
Det går att titta på de tidigare antagningsgränser men hur höga betyg som i framtiden kommer ge plats på utbildningar vet man inte pga de uppstår i konkurrensen och blir känt i efterhand.
Hej mitt namn är Christian och jag läser sista året på VO programmet.Det är nämligen så att under den senaste tiden, så har jag haft funderingar kring att söka till optikerprogrammet eller röntgensjuksköterska.
Men...
Milla : :
Om du har godkända betyg i alla kurser och får ut Examensbevis från VO, är du behörig vad gäller naturkunskap 2.
Hej, jag funderar på att vilja utbilda mig till optiker efter gymnasiet. Jag undrar dock om man behöver gå natur på gymnasiet för att kunna komma in på utbildningen i Kalmar eller kan man gå en annan linje och istället läsa till de ämnena...
Anna: :
Hej Alice,
som behörighet till Optikerprogrammet ser ut idag så krävs det för Särskild behörighet godkända betyg i Matematik2 och Naturkunskap2.Du kan t.ex ta examen från... Läs hela svaret
Jag har inte läst matte på över 20 år och har heller inte jobbat inom teknik. Jag läste matte c på komvux då men de kunskaperna är nog glömda. Hur avancerad och hur mycket matte är det i utbildningen? Vad tror ni om mina chanser att klara utb. med bristfälliga mattekunskaper?
Daniel: :
Hej Pernilla,du har möjlighet att fräscha upp dina matte-kunskaper, ex. på www.matteboken.se är grund- och gymnasiekurser i matte upplagda för repetition och för självstudier. En gammal kurs matematik C motsvarar en ny kurs - Matematik 3 >>.