Hej! Jag går just nu i 1:an. Jag har relativt bra resultat på proven - notera resultat och inte betyg. Resultaten brukar ligga på B-A i nästan alla ämnen förutom matematik men jag mår konstant dåligt över resultaten. Det gär inte en enda dag utan att jag försöker tänka mig in i lärarens tanke-banor om vilket betyg h(e)n ska sätta. Jag har en konstant oro och vid betyget C under någon examination får jag panik. Jag börjar då tänka på hur jag aldrig kommer att lyckas i livet eller hur jag aldrig kommer att lyckas försörja min framtida familj. Oron växer och dom 3 senaste månaderna har jag tagit foto på alla mina prov-svar och har påriktigt suttit uppe till 4 på natten och jämfört dom med kunskapskraven. Oron lämnar som sagt aldrig kroppen och när den gör det får jag oro i något annat ämne. Ibland kan jag inte ens sätta fingret på vad det är jag är orolig för. Vad ska jag göra?
Sök efter frågor
Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 31962 frågor besvarade.
Konstant oro på gymnasiet?
1 Svar
Hej!
Det är inte bra att du känner konstant oro över dina studieresultat. Har du pratat med din klasslärare/mentor och/eller med kuratorn på din skola? Det råder jag dig att göra.
Det är givetvis fördelaktigt att ha höga betyg på gymnasiet, men inte på bekostnad av sin hälsa. Det är bättre att vara frisk med låga betyg än att bli sjuk av oro och stress för att man kämpade för hårt för att uppnå högre betyg. Det är jag helt säker på. Känner du till ordspråket: "Den friske har många önskningar, den sjuke bara en." Den enda önskning den sjuke har är att bli frisk. Är man inte frisk kan man inte jobba eller studera, och vad ska man då med sina höga betyg till?
Förutom kuratorn och din klasslärare/mentor, kan du också gå prata med skolsköterskan som kan förmedla kontakt till skolpsykologen. Kanske behöver du någon sort behandling, t.ex samtalskontakt eller t o m bli sjukskriven under en tid - det får psykologen avgöra, eller så skickar hen dig på remiss till någon läkarmottagning. SYV är inte psykolog eller läkare, så kan inte uttala mig om eventuella diagnoser, men det du beskriver låter ju inte alls bra, så jag tycker du bör definitivt ta det på allvar och söka hjälp.
Lycka till!
Hör av dig gärna senare och berätta hur det går.
Vänligen
ANNA
Frågor och svar taggade med 'åldersdiskriminering' (3 st.)
-
Bevilja eller inte?
Hej! Jag jobbar på Vuxenutbildningen och fått in en ansökan om en barnskötarutbildning. Den sökande är 59 år och utbildningen pågår i drygt 1 år. Hon har varit arbetslös i två år och deltar hos en jobbcoach via Arcus....
Hej Thomas,åldersdiskriminering i utbildningssammanhang får ej förekomma. Om ni inte har någon annan grund för avslag, då måste ni bevilja och anta. Det kan dock bli till nackdel för den... Läs hela svaret -
Gammal Grafisk formgivare som behöver sadla om (vidareutvecklas)?
Hej,
Jag är en "old school" graphic designer. Har en 4-årig eftergymnasial utbildning och tog min examen för över 30 år sen i Paris. (Concepteur en Communication Visuelle
Hej Anna,vi kan inte svara på frågan om du kan få jobb eller uppdrag/nya kunder i fall du går någon utbildning. Så länge det ej finns jobbgaranti,... Läs hela svaret
code nsf 320v, niveau II, inscrit au Répertoire National des... -
Är det för sent att börja bli tandsköterksa när man är 54?
Hej, Jag är 53 år och funderar på att studera tandsköterska. När jag är klar med studierna är jag 55 eller 56 år. Undrar om man får jobb lätt med utbildningen på den där åldern. Tacksam för alrligt svar.
Hej Fariba,det är tyvärr så att det förekommer åldersdiskriminering på arbetsmarknaden, vilket vi beklagar. Jag tycker du förlorar inget på att... Läs hela svaret
Hittar du inte din fråga?
Skapa en ny fråga