Jag har studerat 1 år på socionomprogrammet, men har starka funderingar på att hoppa av för att istället läsa antingen ett ekonomprogram på högskolan eller troligtvis en yh-utbildning till redovisningsekonom då jag redan vet att redovisning är den form utav ekonomi jag är mest intresserad av att arbeta med. Har dessutom inte läst matte 3b så vore enklare med ett yh-program.
En anledning till att jag vill hoppa av socionom, är för att yrket känns väldigt socialt. Jag är inte en utåtriktad person och jag är väldigt introvert, då känns det som att arbeta med siffror & papper kanske passar bättre än att arbeta med människor. Jag stör mig även på att det är så mycket grupparbeten på utbildningen, jag gillar verkligen inte grupparbeten utan föredrar att arbeta ensam.
En annan anledning är att jag hör så mycket om hur mycket hat och hot många socionomer får utstå, att dem blir trakasserade och kallade otrevliga saker dagligen iprincip om man arbetar på ett socialkontor. Jag har själv blivit utsatt för sådana saker då jag redan tillhör en utsatt grupp i samhället, så jag är rädd att dem som använder hot kommer göra det extra hårt mot mig.
En tredje anledning är att arbetsmarknaden känns smalare än jag trodde. Jag har talat med SYV som är specialiserad på just socionomprogrammet och hon själv sade att det finns inte många jobb utanför socialkontoren, och om dem jobben är det väldigt hård konkurrens om. Jag har fått uppfattning att programmet borde heta socialsekreterarprogrammet eller möjligtvis socialarbetarprogrammet. Jag fick uppfattningen innan utbildningen att en socionom kunde arbeta som mer saker än soc.sekr, kurator, eller lss-handläggare men nu känns det som att dessa är det man får räkna med. För kurator krävs ju även vidareutbildning från och med detta år som ska vara 2 år lång(halvfart). Är inte beredd att studera i 5,5 år för att bli kurator, då hade jag lika gärna kunnat läst till psykolog som är 5 år.
En fjärde anledning, och den starkaste anledningen är att jag känner stor empati för vissa grupper och noll empati för andra grupper. Ifall jag ser en missbrukare eller alkis på stan som skriker jävla hora till mig (detta har hänt), dessa personer tycker inte jag synd om och jag har verkligen svårt för dessa individer. Jag tycker att missbrukare/alkisar är vidriga och har verkligen noll empati för den gruppen, vet inte hur lätt det är att undvika den typen av människor som socionom? Jag känner däremot stor empati för barn som far illa, för flyktingar som har behövt fly för sina liv, för kvinnor som misshandlas av sina män osv. Jag är ingen empatilös människa utan har bara väldigt svårt att känna empati för missbrukare och alkoholister. Jag tycker självklart att dem ska få hjälp, och vård att komma ur missbruket men vet inte om jag är rätt person att arbeta med den gruppen. Är det så lämpligt att bli socionom, om man har den inställningen till en ”utsatt grupp” som socionomer ofta kommer i kontakt med?
Inlägget blev långt men ville ventilera lite så jag får någon mer aspekt att tänka på innan jag faktiskt tar det definitiva beslutet att hoppa av utbildningen. Tycker du att det är ett bra val utifrån dem sakerna jag berättade att jag har svårt för med yrket?
En anledning till att jag vill hoppa av socionom, är för att yrket känns väldigt socialt. Jag är inte en utåtriktad person och jag är väldigt introvert, då känns det som att arbeta med siffror & papper kanske passar bättre än att arbeta med människor. Jag stör mig även på att det är så mycket grupparbeten på utbildningen, jag gillar verkligen inte grupparbeten utan föredrar att arbeta ensam.
En annan anledning är att jag hör så mycket om hur mycket hat och hot många socionomer får utstå, att dem blir trakasserade och kallade otrevliga saker dagligen iprincip om man arbetar på ett socialkontor. Jag har själv blivit utsatt för sådana saker då jag redan tillhör en utsatt grupp i samhället, så jag är rädd att dem som använder hot kommer göra det extra hårt mot mig.
En tredje anledning är att arbetsmarknaden känns smalare än jag trodde. Jag har talat med SYV som är specialiserad på just socionomprogrammet och hon själv sade att det finns inte många jobb utanför socialkontoren, och om dem jobben är det väldigt hård konkurrens om. Jag har fått uppfattning att programmet borde heta socialsekreterarprogrammet eller möjligtvis socialarbetarprogrammet. Jag fick uppfattningen innan utbildningen att en socionom kunde arbeta som mer saker än soc.sekr, kurator, eller lss-handläggare men nu känns det som att dessa är det man får räkna med. För kurator krävs ju även vidareutbildning från och med detta år som ska vara 2 år lång(halvfart). Är inte beredd att studera i 5,5 år för att bli kurator, då hade jag lika gärna kunnat läst till psykolog som är 5 år.
En fjärde anledning, och den starkaste anledningen är att jag känner stor empati för vissa grupper och noll empati för andra grupper. Ifall jag ser en missbrukare eller alkis på stan som skriker jävla hora till mig (detta har hänt), dessa personer tycker inte jag synd om och jag har verkligen svårt för dessa individer. Jag tycker att missbrukare/alkisar är vidriga och har verkligen noll empati för den gruppen, vet inte hur lätt det är att undvika den typen av människor som socionom? Jag känner däremot stor empati för barn som far illa, för flyktingar som har behövt fly för sina liv, för kvinnor som misshandlas av sina män osv. Jag är ingen empatilös människa utan har bara väldigt svårt att känna empati för missbrukare och alkoholister. Jag tycker självklart att dem ska få hjälp, och vård att komma ur missbruket men vet inte om jag är rätt person att arbeta med den gruppen. Är det så lämpligt att bli socionom, om man har den inställningen till en ”utsatt grupp” som socionomer ofta kommer i kontakt med?
Inlägget blev långt men ville ventilera lite så jag får någon mer aspekt att tänka på innan jag faktiskt tar det definitiva beslutet att hoppa av utbildningen. Tycker du att det är ett bra val utifrån dem sakerna jag berättade att jag har svårt för med yrket?
