Hej! Jag är en 20 årig tjej som i somras tog studenten. Det bästa jag vet är att få umgås med fina personer som får en att skratta och må bra. Jag älskar att plugga och lära mig saker, jag tycker det känns som en otrolig trygghet att veta exakt vad man håller på med och därför gick jag samhällsprogrammet där jag trivdes mycket bra. Nu har jag arbetat några månader på förskola och trivs väldigt bra där men jag är nu väldigt sugen på att plugga till hösten. Jag älskar att jobba med människor på olika sätt och känna att man gjort skillnad för någon är ett plus. Jag tycker mycket om att sammarbeta med olika människor så man har någon att bolla sina ider och tankar med. Det är även väldigt viktigt för mig att kunna ha kul på jobbet samtidigt som mitt arbete utförs på ett bra sätt. Att finnas där för mina vänner/familj, utsatta folkgrupper eller utsatta människor överlag gör mig trygg och lycklig. Jag anser själv att socionomutbildningen är något som passar mig eftersom det grundar sig i att få hjälpa utsatta/ostabila människor och göra skillnad. Nu är min fråga, är detta ett för psykiskt tufft arbete? Kommer det vara FÖR påfrestande så det tar över den fina känslan i det hela? Det oroar mig att jag möjligtvis inte kommer kunna "njuta"/ha kul i mitt yrke och endast känna att det är en tuff belastning.
Sök efter frågor
Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32064 frågor besvarade.
Socinomyrket, är det alldeles för påfrestande?
2 Svar
Hej Elsa,
Socionomexamen kan leda till ett antal olika yrken: kika gärna på framtid.se/socionomyrken och att jobba som Socialsekreterare eller som Kurator inom hälso- och sjukvården är inte samma "jobb" om vi säger så. Om man jämför ungdomscoach och adoptionskonsult - är det inte heller samma "jobb" även om båda personerna kan ha socionomexamen i grunden. Och Skolkurator, hur påfrestande det blir, kan bero på vilken skola man är anställd på.
Tips! prata med så många personer som läser till socionomexamen och som jobbar efter socionomprogrammet, som möjligt. T.ex kan du kontakta kuratorer på de skolorna som du har studerat på och ställa frågor om innehåll i jobbet och hur de upplever påfrestningarna. På socionomprogrammen kan studerandeambassadörer finnas som kanske redan har varit på praktiken (termin 5 på socionomprogrammet brukar vara praktikterminen).
Hej!
det kan säkert vara tufft på många sätt att jobba som socionom. Men mycket beror på var man jobbar, alltså i vilken verksamhet. I socialtjänsten i kommunerna kan det nog vara tungt, svårt och krävande psykiskt om man arbetar med brukare som har det svårt eller inom barn och familj.
Men man kan ju även jobba inom statlig sektorn som till exempel kriminalvården (se framtid.se/yrke/kriminalvardsinspektor), Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen eller inom hälso-och sjukvård (då behövs vidare utbildning).
Man kan jobba som kurator eller terapeut i olika verksamheter och det kanske inte är lika påfrestande.
Socionomprogrammet är en bred utbildning med många möjligheter.
Läs, nedan, svar från en studievägledare på Lunds universitet:
Det är ingen enkel fråga att svara på tänker jag. Dels så har socionomer en väldigt bred arbetsmarknad och är verksamma inom en mängd olika områden med olika arbetsuppgifter, roller och funktioner. Dels så skiljer sig upplevelsen av vad som anses vara svårt eller stressigt åt mellan olika individer. Under socionomutbildningen får studenten kunskap om socialt arbete som ämne, profession och yrkesfält och ges även möjlighet att reflektera och diskutera sina förväntningar och förhoppningar om kommande yrke i relation till egna personliga erfarenheter. Nya intressanta områden upptäcks och det är inte ovanligt att studenternas intresse ändrar riktning under utbildningens gång.
I vägledningssamtal med fokus på karriär och yrkesliv tycker jag det är viktigt att tydliggöra att det finns flera vägar att gå och att alla socionomer inte behöver, vill eller kan arbeta med samma saker. Som nyexaminerad socionom är det vanligt att få arbete som socialsekreterare eller utredare inom Socialtjänsten och en del trivs alldeles utmärkt med detta, medan andra söker sig till andra arbeten som t.ex. kurator, behandling och förändringsarbete, eller kanske som handläggare inom offentlig sektor. Är det en viss typ av arbetsuppgifter som uppfattas som extra tunga eller påfrestande så behöver man ju inte vara verksam inom just dessa bara för att man är socionom. För att få perspektiv på arbetsfältet kan det vara intressant att kika på var samhällsvetare och beteendevetare har för arbetsmarknad. Efter termin 6 på socionomprogrammet kan våra studenter ta ut en kandidatexamen i socialt arbete, och efter termin 7 en socionomexamen. Det finns inget som hindrar en socionom från att söka sig till samma arbetsmarknad som samhällsvetare och beteendevetare, med kandidatexamina inom ett samhällsvetenskapligt ämne.
Med vänlig hälsning
Studievägledare, Socialhögskolan, Lunds Universitet
Frågor och svar taggade med 'stöd från föräldrar' (6 st.)
-
Lokförare - Hur övertalar jag föräldrar att få gå utbildning?
Hej. Jag är 18 år och tar studenten i år. Jag vill jättegärna utbilda mig till lokförare. Mina föräldrar klagar på mig och är besvikna att jag inte väljer tex. ekonomi, mäklare jobb. De tycker att lokförare är ett...
Hej Ada,Lokförarutbildningar brukar ha cirka 15 sökande på varje plats och det - innan Covid-19; nu när många piloter är "utan jobb", söker många av dem... Läs hela svaret -
Riksrekryterande utan föräldrars medhåll?
Jag vill gå en spetsutbildning som skulle innebära att jag flyttar ca 2h bort, och mina föräldrar tycker inte att det är en särskiljt bra ide eftersom de inte vill att jag ska bo själv då de tycker att jag inte är nog stabil för det. Kan jag välja ett gymnasium som kräver att jag flyttar utan...
Hej Malvina,för icke-myndiga personer gäller det att deras vårdnadshavare ansvarar för dem och bl a innebär det att vårdnadshavare bestämmer var en icke-myndig person bor. Om en... Läs hela svaret -
Hur mycket får föräldrarna påverka barnen i gymnasievalet?
Hej, min mamma har börjat tjata om att jag ska gå på något gymnasium i närheten o vägrar höra talas om eller ens lyssna när jag försöker att snacka med henne om något annat(vill helst gå i Göteborg, Mediegymnasiet). Hon säger att hon har juridisk rätt att bestämma vilket gymnasium jag ska välja...
Hej Paulina, inom pendlingsavstånd från din bostad får du själv välja utbildning, men var du bor kan du bestämma först när du blir 18 år.Det är... Läs hela svaret -
Vill gärna få råd/tips!?
Hej! Jag går i 6:an och vill byta klass. Vi byte/ klasserna splittrades i början av 6:an för att lärarna ansåg att det skulle vara mer lugn och ro i klasserna men nej i min förra klass hade jag många vänner som tröstade mig och vi gjorde mycket...
Hej EIin, jag förstår att det är jobbig att hamna i en "främmande kIass". Har du berättat det för dina föräIdrar/vårdnadshavare? Dina föräIdrar kan ringa tiII rektor på... Läs hela svaret -
Vem har "sista ordet"?
hej, om en elev och föräldrar inte kan komma överens, vilket gymnasieprogram eleven söker till, vem har "sista ordet"?
Hej Jelena, det är eleven som har sista ordet. Det regleras i 29 Kapitlet, 12 § i Skollagen: Talerätt och kan läsas i sin helhet på den här sidan>> Det är, alltså, Elevens val. Bästa hälsningar Peter SYV -
Kan jag hoppa av ett utökat individuellt val?
Hej! Jag går Estetiska linjen inriktning Musik i första ring. Jag läser alla ämnen som är standard för mina klasskamrater, förutom litet speciella planer med matte och individuella val. Min poängplan kräver två individuella val i varje årskursen men ger den som vill utrymme för att läsa fler...
Hej Albin! Det är jättebra att du har höga ambitioner och valt extra kurser att läsa & att din skola kunde ge dig möjlighet att läsa dem. Det finns regler som säger att alla påbörjade kurser på gymnasiet bör... Läs hela svaret
Hittar du inte din fråga?
Skapa en ny fråga