Min historia är lång, men för att underlätta för er ska jag försöka skriva så kortfattat som möjligt.
Jag började gymnasiet (estet) hösten 2011 när jag var 16 år och hade gått ut högstadiet med bra betyg.
Allt gick bra tills våren 2012, i april blev jag svårt sjukt, livet blev kaotiskt och jag blev sjukskriven resten av terminen. Jag trodde att mitt tillstånd skulle förbättras och att jag skulle kunna börja igen till hösten, men så blev det inte.
Skolan sa att dom skulle erbjuda hemundervisning så mycket som det gick, men så blev det aldrig heller. Skolan ville ha en bedömning från min läkare om jag skulle kunna börja läsa, men läkaren sa "inte just nu."
Så jag väntade i månader men ingenting hände, läkaren bestämde att jag skulle sjukskrivas ännu längre och skolan hörde inte av sig efter det.
Inte förrän nu, sista året, när mina klasskamrater tar studenten. En kurator kontakte min mamma, frågade om "jag fortfarande levde" eftersom att jag fortfarande var inskriven i skolan och inga av mina lärare hade informerat henne om mig.
Min mamma är besviken på hur kommunen hanterat det hela och jag känner mig orolig för framtiden.
Jag undrar nu, är det kört för mig? Jag saknar att gå i skolan så mycket och det är planerat att jag snart ska sluta med medicineringen.
Jag har hört om många ungdomar över 20 som börjat ettan på gymnasiet, kan det stämma?
Jag känner mig så ledsen att jag missat flera år av mitt tonårsliv, jag skulle göra vad som helst för att dra tillbaka tiden och förhindrat att jag blev sjuk.
Vad är åldersgränsen för gymnasiet?
Har jag verkligen inga möjligheter kvar?
Jag skulle älska att gå i skolan igen, men jag vet att jag behöver en del stöd, vilket inte är en möjlighet om man läser på Komvux, har jag förstått.
Att välja estetlinjen är det bästa jag gjort i mitt liv, jag är väldigt intresserad.
Det är plågsamt att se mina kompisar göra sig klar för studenten, jag kunde också varit med. Jag valde inte att bli sjuk.
Tack så jättemycket för att du tog dig tid och läste mitt meddelande. Ett detaljerat svar, även om det är ett negativt svar, skulle verkligen uppskattas.
Tack ännu en gång för din tid! :)
Jag började gymnasiet (estet) hösten 2011 när jag var 16 år och hade gått ut högstadiet med bra betyg.
Allt gick bra tills våren 2012, i april blev jag svårt sjukt, livet blev kaotiskt och jag blev sjukskriven resten av terminen. Jag trodde att mitt tillstånd skulle förbättras och att jag skulle kunna börja igen till hösten, men så blev det inte.
Skolan sa att dom skulle erbjuda hemundervisning så mycket som det gick, men så blev det aldrig heller. Skolan ville ha en bedömning från min läkare om jag skulle kunna börja läsa, men läkaren sa "inte just nu."
Så jag väntade i månader men ingenting hände, läkaren bestämde att jag skulle sjukskrivas ännu längre och skolan hörde inte av sig efter det.
Inte förrän nu, sista året, när mina klasskamrater tar studenten. En kurator kontakte min mamma, frågade om "jag fortfarande levde" eftersom att jag fortfarande var inskriven i skolan och inga av mina lärare hade informerat henne om mig.
Min mamma är besviken på hur kommunen hanterat det hela och jag känner mig orolig för framtiden.
Jag undrar nu, är det kört för mig? Jag saknar att gå i skolan så mycket och det är planerat att jag snart ska sluta med medicineringen.
Jag har hört om många ungdomar över 20 som börjat ettan på gymnasiet, kan det stämma?
Jag känner mig så ledsen att jag missat flera år av mitt tonårsliv, jag skulle göra vad som helst för att dra tillbaka tiden och förhindrat att jag blev sjuk.
Vad är åldersgränsen för gymnasiet?
Har jag verkligen inga möjligheter kvar?
Jag skulle älska att gå i skolan igen, men jag vet att jag behöver en del stöd, vilket inte är en möjlighet om man läser på Komvux, har jag förstått.
Att välja estetlinjen är det bästa jag gjort i mitt liv, jag är väldigt intresserad.
Det är plågsamt att se mina kompisar göra sig klar för studenten, jag kunde också varit med. Jag valde inte att bli sjuk.
Tack så jättemycket för att du tog dig tid och läste mitt meddelande. Ett detaljerat svar, även om det är ett negativt svar, skulle verkligen uppskattas.
Tack ännu en gång för din tid! :)
