Frågor och svar taggade med 'Kemi 2' (24 st.)

1 Poäng

Ella V 2023-09-11

Jag började 1:an på gymnasiet för ca 3 veckor sedan. Jag har mått psykiskt dåligt väldigt länge och jag känner nu att gymnasiet är som pricken på i:ett. I början så fann jag ett gäng i min klass som jag tyckte om men nu börjar de frysa ut mig. De pratar inte riktigt med mig och de ignorerar mig. Jag mår väldigt dåligt, speciellt i skolan. Jag har väldigt mycket ångest över mina dagar och min framtid. Nästan varje dag gråter jag innan skolan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kan jag på nått sätt göra samma mängd skolarbete men kanske mindre på skolan?

1 Svar

1 Poäng

Milla SYV på FrågaSYV 2023-09-11

HEJ,
tråkigt att läsa om att du upplever att du blir utfryst i din klass och att du mår dåligt.
Jag har redan skrivit i en kommentar till din fråga att jag tycker du bör snarast gå prata med kuratorn på din skola och kanske även med skolsköterskan. Det skadar inte heller att be om ett längre enskilt samtal med din klasslärre/mentor.
Vad gäller göra skolarbete hemma eller "delvis hemma" som du skriver, så är det komplicerat... En "vanlig gymnasieskola" som inte är distansgymnasiet (som Korrespondensgymnasiet är, se gymnasieguiden.se/Korrespondensgymnasiet) får inte erbjuda distansundervisning. Så min första tanke är att du kanske bör söka till Korrespondensgymnasiet.
Ett annat förslag är att i fall du blir sjukskriven (får läkarintyg som säger att du är sjukskriven) under en viss tid) så kan du i så fall komma till skolan när du orkar. En psykolog kan skriva ett utlåtande men jag är inte säker att hen kan sjukskriva dig. Läkare kan sjukskriva om hen finner anledning till det. Som sjukskriven på heltid behöver du inte i skolan under tiden du är sjukskriven men kan (har rätt) att göra det om du orkar/vill. Skillnaden i att skolka och vara hemma när du är sjukskriven är både i rätten till studiehjälpen från CSN (vid skolk förlorar du den rätten och dina vårdnadshavare får ej ut de pengarna från CSN) och i den särskilda hjälpen från din skola som du kan ha rätt till om du är sjukskriven (t.ex kanske du kan få viss hemundervisning - att lärare kommer hem till dig några timmar i veckan för att ge dig handledning).
Ännu ett förslag jag har är att du kanske funderar på att byta skola (vet inte om du kan göra det nu, på en gång eller söka till år1 till en annan skola till nästa höst). Men det är i alla fall ngt att fundera över, tycker jag. Bra att veta är att t o m det året du fyller 19 år har du rätt att påbörja en ny utbildning i år1 på gymnasiet (med undantag: om du redan innan dess genomför 3-årig gymnasial utbildning, då kan du inte påbörja ännu en till utbildning på gymnasiet).
Men jag tänker även på att kanske försöka utarbeta strategier på att kunna hantera situationer där du känner dig utfryst. Tyvärr är det inte helt ovanligt även bland vuxna (t.ex på arbetsplatserna) att man kan känna sig mobbad eller utfryst. Det idealiska är att hitta en plats där man trivs både med "innehållet" (studier eller arbetsuppgifterna) och med kollegorna och med kunderna och med cheferna + att det ligger nära där man bor så att man inte ska behöva pendla långt + att även lönen är OK och finns även många bra förmåner t.ex friskvård på arbetstid! Men... tyvärr... så är det sällan som det blir så. Det är många pusselbitar och att alla de ska falla på plats samtidigt, är det svårt att räkna med att det blir så.
Jag menar så här: du kommer att känna dig starkare och mycket mer förberedd till vuxenlivet om du accepterar att det finns miljöer där man inte är 100%-accepterad av alla och att det är "OK" (ok på det sättet att du kan leva med det). Att vara i stor grad beroende av vad "alla andra" tycker om dig är inte bra för dig (inte bra för någon). Man ska bry sig "lagom-mycket". Att helt och hållet alltid strunta i vad alla andra tycker och om någon, över huvudet taget, vill prata med en, är inte heller bra ... men att varje dag gråta inför skolan för att några elever inte pratar med dig är att ge de så stor makt över dig som de inte ska ha! Varför ska du ge mobbarna makt över dig? Att deras vilja eller ovilja att prata med dig ska "förstöra ditt liv" är helt otroligt onödigt, tycker jag!
Vi kan inte bestämma vad andra människor gör men vi kan bestämma vad vi själva gör och du kan bestämma att du ska trivas och må bra, oavsett om "de där eleverna" vill vara dina vänner eller inte. Det finns så mycket i livet som kan bringa dig glädje och du kan träffa människor som helt och hållet accepterar dig på andra ställen än skolan. I skolan ska du inhämta kunskaperna och få betyg för att ha en bra grund till livet efter gymnasiet, det är högsta målet och prioriteringen för varför du går till skolan. Punkt och slut. Om du bryr dig mindre om vad mobbarna gör, så blir det mindre roligt för dem att mobba dig, så brukar det i de flesta fallet vara!
Oavsett vad du bestämmer dig för att göra - lycka till! Hör gärna av dig och berätta hur det går!

Studie- och yrkesvägledare