Hej!
Jag sitter lite i ett dilemma. Efter att jag tog studenten 2013, gick jag ett år på folkhögskola och sedan ett tekniskt basår på KTH som slutade 2015. Åren efter det (2015-2019) har jag försökt att studera olika strökurser på universitet, men jag lyckades inte fullfölja någon av dem. Jag har inte någon tidigare yrkeserfarenhet, men jag har arbetstränat från mars 2020 till mars 2021. Efter det deltog jag i en mobiliseringskurs anordnat av ett samordningsförbund i samarbete med Arbetsförmedlingen som hjälper unga vuxna ut i arbete. Efter det har jag inte lyckats hitta ett arbete. Så jag har alltså en stor lucka i mitt CV från 2015-2020. Allt beror på personliga skäl/psykisk ohälsa, men jag har inte varit sjukskriven.
Nu har jag fått en plats på utbildningen Elnätsdesigner på distans som pågår i 2 år, men jag vet inte om det är det jag vill eller om jag kommer klara av det då jag precis har kommit på fötter och försöker få in mina dagliga rutiner (länge sedan jag hade studierutiner). Jag skulle föredra att jobba t.ex. i lokalvård (om jag lyckas få en anställning) för att senare studera till ett yrke som jag vet att jag vill jobba med. Det är väl de 2 alternativa vägar som jag ser det.
Jag oroar mig så klart över konkurrensen oavsett vilken väg jag tar då jag har en stor lucka i mitt CV och inte så stort kontaktnät. Jag har lite ångest över min situation så jag har svårt att se vad som är bäst för mig.
Så frågan jag ställer är: Hur stora är mina chanser att få en anställning som t.ex. psykolog eller ett civilinjengörsyrke (två yrken jag överväger) i +30 åldern i förhållande till den konkurrens som då kan finnas? Har ni någon åsikt om vad som är bäst för mig som är i denna situation?
