Hej. Jag har nu funderat på mitt gymnasieval i över 1 år tror jag, och nu är det knappt en månad tills jag ska välja. Trots att jag funderat i över ett år har jag ingen aning om vad eller var jag ska gå.
Jag har alltid velat bli läkare, det är min stora dröm. Men. Jag gillar inte matte eller kemi, har C i båda ämnena. Fysik och biologi tycker jag är väldigt intressant, men samtidigt så avskyr jag att labba. Det som jag dock är väldigt intresserad av är historia och religion. Har höga betyg i båda ämnena och älskar att jobba med det. Även språk. Utöver det så tycker jag om bild. Så, jag har räknat ut att det jag helst skulle vilja gå är: Naturvetenskap, samhälle eller humanistiska. Jag hade kunnat tänka mig estetiska, men jag ser ingen framtid efter gymnasiet. Jag har alltid velat ha en klar väg med ett mål framför mig. Jag mår illa av tanken att läsa fler kurser eller gå på komvux efter gymnasiet, jag vill liksom ha allt klart för mig. Men samtidigt förstår jag att man inte alltid kan ha det så, och att man inte kan bestämma hela sin framtid vid 15 års ålder.
Från början var jag helt inställd på humanistiska med inriktningen kultur. Så jag skuggade en dag, och efter det bestämde jag mig för att det inte alls var vad jag skulle gå.
Jag är osäker på om jag ska välja naturvetenskap. Jag har hört och läst mycket om att matte är en "stor grej" och det är bra om man har lätt för det eller är intresserad. Jag är inget av det där. Och så hatar jag ju labbar. Men just nu är det den linjen som lockar mest, även om jag vet att det kommer bli extremt tufft. Jag funderar på om jag ska chansa men jag är rädd för att gå ut gymnasiet med betyg som ligger mellan e - c.
Och så finns det Katedralskolan i Lund, som har en spetsutbildning i historia. Och jag älskar historia. Jag skulle jättegärna vilja gå där. Och jag hade nog valt det, om det inte hade varit för att jag är fast här, mitt ute i ingenstans på Österlen. Bussförbindelserna är kassa. Jag skulle aldrig kunna ta mig till simrishamn och sen till Lund i tid, om jag så skulle gå upp 3 på morgon (om jag inte skulle gå eller cykla, men hur skulle det gå på vintern?).
Jag har inte läst så mycket om samhälle men det verkar som att det är min sista utväg. Jag har funderat på att gå yrkesförberedande men som jag skrev, jag vill inte gå extra kurser om jag skulle vilja söka till högskola. Jag vet att man kan lägga till kurser eller val som gör att man är högskolebehörig, men det känns bara inte rätt.
Alltid när jag pratar med vuxna om det så får jag alltid något i stil med "ta det lugnt, det ordnar sig" eller "följd ditt hjärta, gör något som du gillar" till svar. Men jag som person kan inte göra så, jag är mycket eftertänksam och eftersom jag tänker så mycket så har jag till slut ingen aning om vad som är bäst. Det känns som att jag alltid får samma svar, tips och vägledning av alla, och inget hjälper mig. Jag har gjort jättemånga test på internet och jag får alltid samma svar där också.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Min syo är inte till nån hjälp över huvudtaget känns det som. Hon sa att jag skulle ta det lugnt över lovet och ta tag i det när skolan börjar (fredag) men nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag får ångest av det och mår allmänt dåligt. Jag vet inte om jag överreagerar eller tar det på större allvar än nödvändigt. Jag är jätteorolig. Tänk om syo inte är till nån hjälp och så står jag här och har ingen jäkla (ursäkta franskan) om vad jag ska göra? Snälla hjälp mig.
Jag har alltid velat bli läkare, det är min stora dröm. Men. Jag gillar inte matte eller kemi, har C i båda ämnena. Fysik och biologi tycker jag är väldigt intressant, men samtidigt så avskyr jag att labba. Det som jag dock är väldigt intresserad av är historia och religion. Har höga betyg i båda ämnena och älskar att jobba med det. Även språk. Utöver det så tycker jag om bild. Så, jag har räknat ut att det jag helst skulle vilja gå är: Naturvetenskap, samhälle eller humanistiska. Jag hade kunnat tänka mig estetiska, men jag ser ingen framtid efter gymnasiet. Jag har alltid velat ha en klar väg med ett mål framför mig. Jag mår illa av tanken att läsa fler kurser eller gå på komvux efter gymnasiet, jag vill liksom ha allt klart för mig. Men samtidigt förstår jag att man inte alltid kan ha det så, och att man inte kan bestämma hela sin framtid vid 15 års ålder.
Från början var jag helt inställd på humanistiska med inriktningen kultur. Så jag skuggade en dag, och efter det bestämde jag mig för att det inte alls var vad jag skulle gå.
Jag är osäker på om jag ska välja naturvetenskap. Jag har hört och läst mycket om att matte är en "stor grej" och det är bra om man har lätt för det eller är intresserad. Jag är inget av det där. Och så hatar jag ju labbar. Men just nu är det den linjen som lockar mest, även om jag vet att det kommer bli extremt tufft. Jag funderar på om jag ska chansa men jag är rädd för att gå ut gymnasiet med betyg som ligger mellan e - c.
Och så finns det Katedralskolan i Lund, som har en spetsutbildning i historia. Och jag älskar historia. Jag skulle jättegärna vilja gå där. Och jag hade nog valt det, om det inte hade varit för att jag är fast här, mitt ute i ingenstans på Österlen. Bussförbindelserna är kassa. Jag skulle aldrig kunna ta mig till simrishamn och sen till Lund i tid, om jag så skulle gå upp 3 på morgon (om jag inte skulle gå eller cykla, men hur skulle det gå på vintern?).
Jag har inte läst så mycket om samhälle men det verkar som att det är min sista utväg. Jag har funderat på att gå yrkesförberedande men som jag skrev, jag vill inte gå extra kurser om jag skulle vilja söka till högskola. Jag vet att man kan lägga till kurser eller val som gör att man är högskolebehörig, men det känns bara inte rätt.
Alltid när jag pratar med vuxna om det så får jag alltid något i stil med "ta det lugnt, det ordnar sig" eller "följd ditt hjärta, gör något som du gillar" till svar. Men jag som person kan inte göra så, jag är mycket eftertänksam och eftersom jag tänker så mycket så har jag till slut ingen aning om vad som är bäst. Det känns som att jag alltid får samma svar, tips och vägledning av alla, och inget hjälper mig. Jag har gjort jättemånga test på internet och jag får alltid samma svar där också.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Min syo är inte till nån hjälp över huvudtaget känns det som. Hon sa att jag skulle ta det lugnt över lovet och ta tag i det när skolan börjar (fredag) men nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag får ångest av det och mår allmänt dåligt. Jag vet inte om jag överreagerar eller tar det på större allvar än nödvändigt. Jag är jätteorolig. Tänk om syo inte är till nån hjälp och så står jag här och har ingen jäkla (ursäkta franskan) om vad jag ska göra? Snälla hjälp mig.
