Hej!
Jag börjar nu vårterminen i 1:an i gymnasiet men jag känner mig otroligt omotiverad att plugga. Jag kom från en väldigt stökig klass i grundskolan där jag inte alls trivdes, och ända sedan runt mitten av mellanstadiet har jag genomgått långa perioder av depressioner. Jag trodde att jag skulle känna en stor lättnad när jag slutade 9:an, vilket jag gjorde till en början, men när jag började gymnasiet i höstas kom depressionen tillbaka och jag började känna mig mer och mer omotiverad till att plugga.
I den här situationen vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Min första instinkt var att fortsätta plugga bara för att bli av med gymnasiet, men ju mer jag funderar över det så känns det inte bra. Jag har gått hos sammanlagt tre psykologer under loppet utav fyra/fem år, men jag har inte känt att jag har fått någonting av det när jag kombinerade det med grundskolan. Istället har jag nu börjat fundera i banorna om att hoppa av gymnasiet, ta den här tiden till att verkligen ta itu med mina psykiska problem för att sedan söka om samma linje till hösten (jag trivs med linjen och skolan i sig). Jag tror att detta skulle vara ett bra alternativ för mig just nu, men jag vet att mina föräldrar inte skulle tycka om det (de vet att jag inte mår bra) och de skulle bli besvikna på mig.
Borde jag hoppa av gymnasiet och fokusera på min hälsa, eller fortsätta mina studier samtidigt som jag jag hos kurator? Finns det något annat alternativ?
Tack på förhand!
Jag börjar nu vårterminen i 1:an i gymnasiet men jag känner mig otroligt omotiverad att plugga. Jag kom från en väldigt stökig klass i grundskolan där jag inte alls trivdes, och ända sedan runt mitten av mellanstadiet har jag genomgått långa perioder av depressioner. Jag trodde att jag skulle känna en stor lättnad när jag slutade 9:an, vilket jag gjorde till en början, men när jag började gymnasiet i höstas kom depressionen tillbaka och jag började känna mig mer och mer omotiverad till att plugga.
I den här situationen vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Min första instinkt var att fortsätta plugga bara för att bli av med gymnasiet, men ju mer jag funderar över det så känns det inte bra. Jag har gått hos sammanlagt tre psykologer under loppet utav fyra/fem år, men jag har inte känt att jag har fått någonting av det när jag kombinerade det med grundskolan. Istället har jag nu börjat fundera i banorna om att hoppa av gymnasiet, ta den här tiden till att verkligen ta itu med mina psykiska problem för att sedan söka om samma linje till hösten (jag trivs med linjen och skolan i sig). Jag tror att detta skulle vara ett bra alternativ för mig just nu, men jag vet att mina föräldrar inte skulle tycka om det (de vet att jag inte mår bra) och de skulle bli besvikna på mig.
Borde jag hoppa av gymnasiet och fokusera på min hälsa, eller fortsätta mina studier samtidigt som jag jag hos kurator? Finns det något annat alternativ?
Tack på förhand!
